Skip to content
PodSubs
ShowsPeopleGuestsJobsNewsEvents
More
BlogPodCred
Menu
ShowsPeopleGuestsJobsNewsEventsBlogPodCredNetworksSign in
Join nowSign in
  • Shows
  • People
  • Jobs
  • News
  • More
    • Guests
    • Events
    • Blog
    • PodCred
    • Networks
    Join nowSign in

Den blå timmen

Den blå timmen artwork

Under en magisk måne

Sep 18, 202615 minAudio
ShareXLinkedInFacebookWhatsAppEmail

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Aldrig att jag kommer glömma de skälvande veckorna i början av oktober år 2019. Jag var på resa i södra Frankrike tillsammans med min vän Petter, som idag bor i Paris. Vi steg av snabbtåget i Avignon, hittade en hyrbil och snart var vi ute bland de vackra byarna i ett höstligt Provence, där löven långsamt gick från gröna till gyllene. Allt var underbart. De vackra landskapen, de trevliga restaurangerna som vi fann bland trånga medeltida gränder och så Medelhavets sol som värmde min själ efter ett år av förtvivlan. Det fanns också en hemlighet, ganska så oskyldig vid en första anblick: under bokmässan i Göteborg några veckor tidigare hade jag träffat Greta Thurfjell. Vi stod och pratade i en bar en lång kväll, inget mer. Men i telefonen i min bakficka pågick nu en intensiv chatt mellan oss två. Jag skrev om allt som hände oss under resan och försökte verka rolig och intressant. Innerst inne var jag förälskad. Fast det visste jag inte då. Ett av de stopp på resan som gjorde djupast intryck på mig var vårt besök på mentalsjukhuset Saint-Paul de Mausole, som en gång var ett kloster, i den lilla staden Saint-Rémy. Det var här Vincent van Gogh bodde sedan han skurit av sig örat i slutet av 1888. Vi tittade in i det som en gång i tiden hade varit konstnärens rum. Högt i tak, inte någon dyster känsla av stängd institution direkt, snarare skönhet överallt. Han hade helt klart plågats något oerhört under sin vistelse på sjukhuset, men han hade också målat några av sina allra vackraste tavlor här. Jag blickade ut genom rummets enda fönster. Det var här van Gogh stod en tidig morgon före soluppgången och såg månen dansa fram på den djupblå himlen med ett pärlband av stjärnor som följe. Ja, det var här han målade sin ikoniska “Stjärnenatt”. Det var här han med konstens hjälp visade att det egentligen inte är någon skillnad mellan yttre verklighet och inre. Han hade lidit stort, men inte utan mening. Ibland behöver någon närma sig galenskapens gräns för att det allra viktigaste skulle kunna bli sagt. Och med himmelsblå lavendelfärg på sin pensel tecknade han en karta över vad som i hemlighet höll på att ske i mitt hjärta. Det skulle nu komma en tid av underverk. Allt skulle bli blått och intensivt. Som en rullande himmel över Provence precis före soluppgången. Det skulle skina månsken in över mitt liv och jag skulle bli mycket lycklig.

Audio and video play straight from the show's own hosting. PodSubs stores and serves no media.

Transcript

From the show. Tap a time to play from there.

[music]

SPEAKER_00Hösten 2019 gör jag och min kompis Petter som idag bor i Paris. Vi gör en resa tillsammans genom södra Frankrike som jag aldrig kommer glömma. Det är kort efter bokmässan i Göteborg så jag gissar att det är första veckan i oktober eller kanske andra veckan i oktober.

SPEAKER_00Där på mässan så hade jag träffat Greta som sen kommer bli min fru. Allting var ganska oskyldigt men vi hade inlett en ganska så intensiv sms-konversation som pågick under hela den här franska resan. Och det där bildar någon typ av fond till det som vi fick uppleva där. De där smsen som jag satt och klurade på så länge.

SPEAKER_00Vad skulle jag skriva? Vad skulle jag berätta om mitt liv och vår resa? Så att hon skulle tycka att det verkade intressant samtidigt som jag ville spela lite oberörd. Och inte vara alltför uppenbart intresserad. Ja, ni förstår. Det där fanns hela tiden i bakhuvudet. Och gör att den här resan så här sju år efteråt har någon typ av nästan sagans skimmer över sig.

SPEAKER_00Vi hade tagit tåget från Paris- Det tjusiga franska snabbtåget som susar fram över slättlandskapet i över 300 km i timmen. Och bara på någon timme eller två eller högst tre så var vi nere i Avignon där vi steg av. Och därifrån började vårt utforskande.

SPEAKER_00Och en av dagarna så var vi framme vid ett märkligt gammalt kloster. Det byggdes redan på 900-talet och då var det ett Benediktinkloster och sen blev det Augustinekloster och till slut så blev det ett fransiskansk kloster. Och på 1600-talet redan då så öppnade munkarna någon typ av sjukhusverksamhet. Det här handlade då främst om psykiskt lidande.

SPEAKER_00Och någon gång, om det är i början av 1889 tror jag, så kommer en konstnär till det här gamla klostret som då där i slutet av 1800-talet är ett mentalsjukhus. Sankt Pauls klostret heter det. Och jag och Petter kom dit med vår hyrbil. Det är ju en otroligt vacker plats.

SPEAKER_00Och det här ur gamla klostret ligger då i en liten by. Och det är på riktigt omgärdat av blommande lavendelfält. Så man åker igenom någon typ av intensivt lila och blått för att komma dit. Och allting är perfekt på något sätt. Och själva klostret också det, oerhört vackert förstås. Men så går man in där och en stor del av byggnaden idag,

SPEAKER_00museum, tillägnat denne märkliga konstnär som dök upp i början av 1889 år. Han heter förstås Vincent van Gogh och han har haft ett sammanbrott i slutet av 1888. Det var då han skar av sig eller skadade det här vänstra örat. Och frivilligt så lägger han in sig på det här mentalsjukhuset i det gamla klostret på denna mycket vackra

SPEAKER_00platsen. Och jag minns att jag och Petter vandrade där. Och jag slog så att tanken att det är så märkligt att man då placerade de som led själsligen som allra störst i en så vacker miljö. Och än idag finns då Vincent van Goghs rum kvar på sjukhuset i klostret.

SPEAKER_00Man kan gå in där och man kan se fönstret där han stod och tittade ut om dagarna. Och den där vyn, en enda vy från detta enda fönster, det där blev det otaliga målningar. Och en av de kändaste är nog ändå stjärnatten. Vilket kanske är Van Goghs, i alla fall ett av hans allra mest berömda motiv.

SPEAKER_00Och den här stjärnatten är då att han har fångat utsikten från sitt fönster där på sjukhuset. I mörkret precis före gryningen. Och stjärnorna, de lyser så frundligt starkt över ett blått landskap. Den blåa kommer då både från himlen, det blåa ljuset precis före gryningen, men också från bergen. De blå bergen som omgärdar den lilla byn och så lavendelfälten i intensivt blått och lila.

SPEAKER_00Och den som har sett den där stjärnhimlen på Van Goghs målning, den glömmer Inte motivet. För allting känns så levande. Och det är ju som att själva månen och stjärnorna de liksom snurrar på något märkligt sätt. Allting är i rörelse. Och man får en känsla av att så här såg det ut. Både till det yttre och till det inre.

SPEAKER_00Och Vincent van Gogh lyckas då med någonting som måste vara konstens yttersta mål. Att länka samman den yttre världen med den inre och visa på vilket sätt de här två världarna hänger ihop. Han själv skrev till sin bror, Theo van Gogh, som stod honom så nära att han tyckte målningen var ett misslyckande.

SPEAKER_00Men eftervärlden håller förstås inte med. Det här är ju en av de mest kända målningarna i hela den västerländska konstkanon. Och den hänger idag på Museum of Modern Art i New York. Och även jag själv skulle säga att det här är en av mina absoluta favoritmålningar. Och ibland glömmer jag bort hur nära Vincent van Gogh ändå befinner sig, mitt eget inre.

SPEAKER_00Och hur mycket jag tycker om honom och vad hans konst betyder för mig. Han är ju då verkligen inte en romantiker vilket gör att jag ibland glömmer bort honom. Under mina mer drömmande, sökande stunder. Är han ens mellan koliker? Det är nog värre än så. Han är en djupt lidande människa. Som kanske bara i sin konst lyckades göra sig förstådd.

SPEAKER_00Men då inte förstådd i sin samtid. Utan han talade till framtiden. Det var ju förstås först efter hans död som folk behövde ta honom på allvar. Och så länge han levde såld han bara en enda målning till sin bror. Jag och Petter gick runt här i det vackra klostret.

SPEAKER_00Telefonen brann i bakfickan av de här sms som jag skickade hem till Sverige. Till Greta som hade gjort så stort intryck på mig men som jag inte alls visste hur jag skulle förhålla mig till. Vad var det här? Var det bara någon slags oskyldig flört eller? Nej jag hade inte en aning. Jag bara visste att varje gång hon skrev så fylldes jag av någon typ av djupaste glädje.

SPEAKER_00Och än idag skimrar de där dagarna i mitt inre. De fantastiska sakerna vi såg där i Provence. När vi kuskade runt i vår lilla hyrbil. Och de där insikterna jag fick av att stå i Van Goghs fönster. Stå i rummet där han led så mycket. För det gjorde han verkligen.

SPEAKER_00Och förutom att det här mentalsjukhuset låg på denna vackra plats i denna otroligt vackra byggnad så var det också ett mentalsjukhus av 1800-tals snitt. Där fanns också badkaren där vissa av patienterna i princip låstes fast för att de långa Som jag minns det kalla baden var det enda som räckte eller det enda som

SPEAKER_00hjälpte när ångesten blev för stor. Samtidigt all denna skönhet som omgärdade platsen. Och jag tänkte inte på det då för att jag hade just lämnat en mörk period bakom mig. Och jag kände att det var på väg mot någonting ljusare. Men idag kan jag titta tillbaka på det där rummet.

SPEAKER_00Och jag kan försöka komma Van Gogh nära. Och inte är mitt själsliga lidande på något sätt lika stort som hans. Men rädslan för alla... Som har börjat glänta på den där dörren och känna att en typ av själsligt mörker ändå hemsöker den. När hösten börjar komma över en på allvar och mörkret är tillbaka.

SPEAKER_00Ja då finns ju alltid rädslan att tänk om det blir värre. Tänk om det är någon typ av sammanbrott som lurar där borta. Det jag befinner mig i just nu, det klarar jag av. Men tänk om det blev värre. Som den där gången när det för mig i alla fall blev värre. Och jag inte kunde sova om nätterna och låg vaken. Och vred mig och hade ångest.

SPEAKER_00Och allting kändes hopplöst. Och när jag till slut blev sjukskriven och tänkte att det här går nog över efter några veckor. Men tillståndet skulle vara kvar i nästan två år. Det där kommer över ända om man möter någon som har lidit mycket. Som Vincent van Gogh. Den stora frågan är förstås.

SPEAKER_00Om konstnären behöver lida. Det där är ju den romantiska uppfattningen. Att på något sätt den första romantiska konstnären, nämligen Beethoven. Han behövde lida för det hände någonting med hans ego. När människor i hans omgivning började se det som att den stora musiken som kom från hans penna hade med hans själ att göra.

SPEAKER_00Det var inte som tidigare på Bach och Händels tid där alla, både tonsättare och publik, Var ganska övertygad om att visst behövde det vara en skicklig hantverkare för att få till det här. Men någon typ av gudomlig kraft är väl ändå med här i bakgrunden. Och den som skriver musiken är bara ett redskap som kanaliserar kraften från andens värld.

SPEAKER_00Men så är det inte riktigt där med Beethoven. Det börjar handla om honom, om hans själ som måste vara stor. Då musiken ju också är stor. Och det där leder till en typ av press som leder till ett lidande. Och än idag brottas ju många konstnärer och musiker med just det där. Det är samma sak som den moderna rockstjärnemysen.

Open the transcript file

Hosts and Guests

Nobody is credited on this episode yet.

Credit the people on this episode

Be the first to rate this episode

More episodes

All episodes
  1. Farväl till misstänksamheten

    Nov 20, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com I veckan deltog jag i ett kritikersamtal på Konstakademien i Stockholm. Som utgångspunkt hade vi Nationalmuseums stora höstutställning...

    Credit the people on this episode

  2. Vid ett ensamt ljus

    Nov 13, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Om jag bara inte var så känslig, skulle livet ha varit enklare. Om jag bara kunde bita ihop, ta mig samman, skärpa mig, försöka tänka...

    Credit the people on this episode

  3. Min kamp

    Oct 30, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Det är höstlov. Jag sitter i solen ute i fårhagen nedanför vårt hus på landet. Långt borta hör jag barnen som springer runt i...

    Credit the people on this episode

  4. Utan hemligheter dör vi

    Oct 23, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Det öppna kontorslandskapet. De stora panoramafönstren. De självutlämnande uppdateringarna. Vi lever helt klart i en tid då det hemliga...

    Credit the people on this episode

  5. Allt är nåd

    Oct 16, 202636 minAudio

    Oktobersolen skiner in genom fönstren i vardagsrummet med ett gyllene sken, inte helt olikt ljuset som träffar Maria i Botticellis kända målning av bebådelsen. Jag ligger i soffan med vår nyfödda dotter på mitt bröst....

    Credit the people on this episode