Skip to content
PodSubs
ShowsPeopleGuestsJobsNewsEvents
More
BlogPodCred
Menu
ShowsPeopleGuestsJobsNewsEventsBlogPodCredNetworksSign in
Join nowSign in
  • Shows
  • People
  • Jobs
  • News
  • More
    • Guests
    • Events
    • Blog
    • PodCred
    • Networks
    Join nowSign in

Den blå timmen

Den blå timmen artwork

Min kamp

Oct 30, 202615 minAudio
ShareXLinkedInFacebookWhatsAppEmail

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Det är höstlov. Jag sitter i solen ute i fårhagen nedanför vårt hus på landet. Långt borta hör jag barnen som springer runt i trädgården. Dagen är sagolikt vacker, med en glödande oktobersol som värmer precis lagom mycket. I timmar skulle jag kunna sitta här, se löven falla från träden och lyssna till de mjuka viskningarna som uppstår när torra vasstrån slår mot varandra borta vid insjön. Vad jag önskar att alla dagar såg ut så här. Att lugnt kunna vila i ögonblicket och låta alla oroliga tankar om framtiden skingras. Att luta sig tillbaka mot trädstammen och känna en befriande tacksamhet. Allt blev inte som jag hade tänkt mig, men det blev bra ändå. Så har inte mitt vuxna liv sett ut. Det har snarare präglats av ett inre krig som väldigt få har fått se. Det har handlat om en motsägelsefull värld fylld med allt från tvångstankar och paranoia till hypokondri, och den allra djupaste självkritiken. Vad jag önskar att allt det där bara skulle försvinna. Vad jag önskar att jag en dag ska bli fri. Det handlar då om att hitta fram till den djupa glädjen, den som går bortom livets naturliga skiftningar mellan ljus och mörker. Att inse att hela livet faktiskt kan vara som den här dagen, då oktobersolen sken starkare än jag någonsin sett den lysa. Då jag satt försjunken i tankar omgiven av högt gräs och märkte hur lycklig jag egentligen var.

Audio and video play straight from the show's own hosting. PodSubs stores and serves no media.

Transcript

From the show. Tap a time to play from there.

[music]

SPEAKER_00Familjen har höstlov och vi befinner oss på landstället. Vilket gör att inspelningsstudion idag har flyttat ut till Fårhagen nedanför vårt hus. Så han är ner i att fåren har lämnat sin hage för säsongen och får nu vandra fritt

SPEAKER_00över gården med den stora trädgården där vi hyr ett av husen. Framför mig Så finns en insjö som omsluter den stora halvö där gården ligger. Vi har alltså vatten på båda sidor om huset.

SPEAKER_00Och när man vaknar här så kan man se solen gå upp långt borta vid horisonten. Och i morse så sken den så otroligt starkt och intensivt. Rakt in i vår lilla matsal. Och solen förstärktes av speglingen från vattenytan. Och allting var otroligt vackert.

SPEAKER_00Jag sitter här. Ensam och avskild från resten av familjen. Ett ganska så intensivt familjeliv förstås med tre små barn. Den yngsta bara är fyra veckor gammalt. Det här är min lilla stund av kontemplation. Och när den här podden startade för ett år sedan så tänkte jag nog att det var så

SPEAKER_00här som det var så här den skulle vara. Egentligen så skulle väl inte inspelningarna ha något direkt ämne. Knappt någon riktning. Utan fungerar mer som en meditation. Meditation. Ett sätt att komma in i nuet.

SPEAKER_00Det där som jag själv har så otroligt svårt för. Jag som ofta tyngs av oro. Oro för framtiden och Det där är ju som ett inre krig. Det har pågått hela mitt liv. Jag börjar bli otroligt trött på det. Men trots alla andliga praktiker och trots min kristna väg som jag tagit på så stort

SPEAKER_00allvar och som betytt så mycket så känns det ibland som ingenting har hänt. Det inre kriget. Det är nästan allt det där Och det gör mig väldigt, väldigt trött. Därför behövs väl de här stunderna. Då det går att avskärma sig. Och framtiden för en kort stund,

SPEAKER_00den är bara inte där. Det finns inget hotande just nu. Allt som finns här och nu är platsen och solen. Den här förundliga oktobersolen som skiner över landskapet just idag. Det är så otroligt varmt.

SPEAKER_00Det är som en perfekt sommardag. Där man kan sitta i solen hur länge som helst. Och här sitter jag omgiven av ett högt gräs som fåren inte riktigt lyckades beta ner. Ibland rycker jag till. Det är någon gren som har fallit i snårskogen längre bort.

SPEAKER_00Och så tänker jag att det är den här vildsvinsfamiljen som jag vet bor här i trakten. Och som jag och en av döttrarna i våras stötte på när vi var vandrade ute på den stora halven. Där det under sommarmåndagen går en massa kor. Det är en lite skrämmande upplevelse förstås. Det här var mitt på dagen. Jag trodde inte vildsvin rörde sig mitt på dagen.

SPEAKER_00Men det gjorde de här. En enorm vildsvinsmamma. Med säkert 10-12 kultingar. De kom springande rakt emot oss. Men jag hade en sån här bärsele på ryggen med min dotter i. Så vi såg väl ovanligt stora ut. Det första jag gjorde var att greppa en pinne som låg på marken. Kanske såg vi lite hotfulla ut på något sätt. De vände i alla fall.

SPEAKER_00Och nu när jag hör någonting här bakom mig. Någonting som prasslar i skogen eller så. Då tänker jag att det är vildsvinsfamiljen igen. Men det där skrämmer ju mig inte på samma sätt som det inre skrämmer mig. Med alla de här tankarna. Det där som är för att använda ett äldre språkbruk. Det är som demoner som man bär på. Som plågaren. Och de får energi av att...

SPEAKER_00Man är rädd. Det är rädslan som är deras mat. Och så länge som man utsöndrar den här rädslan så kan de hålla sig kvar. Det där är svårt att bli av med om man väl har fastnat i det. Vilket många förstås vet. Vägen ut är förstås att inte vara rädd. För då stryper man på något märkligt sätt deras näringstillförsel.

SPEAKER_00Jag gissar att de bara lossnar, faller av, i värsta fall kanske hakar fast i någon annan. Men just hit, just denna stund, i detta intensiva solsken, så når de i alla fall inte. Och här och nu med vattnet lite längre bort. Och vassen som vajar sakta. Och vassdråna som rasslar mot varandra.

SPEAKER_00Med brudomkojers ord som pilskaften i ett koger. Allt det här gör att stunden här Präglas av den djupaste friden. Tänk om det skulle gå att bära med sig den här känslan. Bära med sig friden.

SPEAKER_00Bära med sig upplevelsen av att det inre kriget plötsligt har övergått i vapenvila. Hur enkelt mitt liv skulle vara då? Vad mycket energi jag skulle få? Vad glad jag skulle vara? Vad lätt jag skulle vara?

SPEAKER_00Jag tänker spontant på det där enda tillfället då jag hamnat i hypnos. Då jag gick till den här märkliga schamanen som försatte mig i tillstånd som inte var så udda egentligen utan bara någon typ av intensivt fantiserande. Det jag såg i alla fall var en figur som jag gissar var jag och den här figuren var glad. Den var så otroligt glad.

SPEAKER_00Den präglades av en enorm och djup och sann och äkta glädje över att bara finnas till. Lite lik Sagan och Ringens Tombombadill som på många sätt är mitt idealtillstånd. Det sorglösa tillståndet mitt i arkadien. Världen där ute. Den har sina plågor Men just här, i huset i Gläntan, där råder friden.

SPEAKER_00Och när man stänger dörren om kvällen så stänger man också mörkret ute. Det når inte in i det innersta. För det innersta, det liknar huset. Det går att stänga dörren. Det går att säga nej till rösterna eller tankarna som plågar en och som säger att nu

SPEAKER_00kommer detta hemska hända. Du kommer aldrig bli fri. Du kommer alltid vara tyngd. Din glädje är en illusion. Men så stänger dörren. Tänder elden i spisen. Och jag hör, precis som figurerna i sagan hörde, hur någonting om natten försökte ta sig in.

SPEAKER_00Men det där hotfulla, det skrämmande, det kommer inte in. Här är jag alldeles trygg. Att finna glädjen. Det är mitt livsmål just nu. Jag som till det yttre har så otroligt mycket att vara glad för.

SPEAKER_00När jag tänkt på de här sakerna så har jag insett att jag ofta Framhåller någon typ av falsk bild av mig själv. I alla fall av min barndom. Som att jag skulle ha varit ett allvarligt tyngt barn. Det fanns visserligen nätter då jag låg vaken och tänkte på döden och evigheten. Och det där gjorde förstås ett stort...

SPEAKER_00Ja, där finns ju någonting som jag bär med mig än idag. Som tynger mig. Men på det stora hela var jag inte allvarlig. Annorlunda kanske, men inte särskilt allvarlig. Jag var också väldigt glad. Ofta glad. Och ofta var olika typer av gemenskaper

SPEAKER_00så otroligt naturliga. Och djupa och varma på ett sätt som jag har svårt att komma åt i vuxen ålder. Jag tänker på alla dagarna med scouterna. Det här som var ett äventyrligt liv i den lilla gruppen som vi kallade för patrull. Och alla tävlingar och alla hajker och alla läger. På det stora hela var det här någonting fantastiskt.

SPEAKER_00Det var ljust. Det var mystiskt. Vi vandrade om nätterna. Det är ett märkligt röse mitt i skogen det bara ledarna hittade. Där la vi varsin sten som vi hade valt ut under dagen. Och när vi lagt stenen i röset så var vi en av den större gruppen. För så här hade andra scouter i vår kår som det kallades. Det hade de gjort i decennier.

SPEAKER_00Och än idag vet jag inte var det här röset ligger. Bara ungefär vilken del av Stockholm. Men den sista biten gick vi bara i mörkret. Ledda av en av ledarna som visste var röset låg. Det här gjorde mig glad. På ett sätt som skolan aldrig kunde göra mig glad. Inte för att skolan var hemsk utan bara för att det var inte samma typ av gemenskap.

SPEAKER_00Det var inte samma mystik, det var inte samma känsla av mening i att bygga tillsammans, bygga ett läger.

Open the transcript file

Hosts and Guests

Nobody is credited on this episode yet.

Credit the people on this episode

Be the first to rate this episode

More episodes

All episodes
  1. Farväl till misstänksamheten

    Nov 20, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com I veckan deltog jag i ett kritikersamtal på Konstakademien i Stockholm. Som utgångspunkt hade vi Nationalmuseums stora höstutställning...

    Credit the people on this episode

  2. Vid ett ensamt ljus

    Nov 13, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Om jag bara inte var så känslig, skulle livet ha varit enklare. Om jag bara kunde bita ihop, ta mig samman, skärpa mig, försöka tänka...

    Credit the people on this episode

  3. Utan hemligheter dör vi

    Oct 23, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Det öppna kontorslandskapet. De stora panoramafönstren. De självutlämnande uppdateringarna. Vi lever helt klart i en tid då det hemliga...

    Credit the people on this episode

  4. Allt är nåd

    Oct 16, 202636 minAudio

    Oktobersolen skiner in genom fönstren i vardagsrummet med ett gyllene sken, inte helt olikt ljuset som träffar Maria i Botticellis kända målning av bebådelsen. Jag ligger i soffan med vår nyfödda dotter på mitt bröst....

    Credit the people on this episode

  5. Därför älskar jag Freud

    Sep 25, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com - Det här var ändå lite “prematurt”, sa min psykoanalytiker när vi kom mot slutet av vår sista session tillsammans. I tre år hade vi...

    Credit the people on this episode