Skip to content
PodSubs
ShowsPeopleGuestsJobsNewsEvents
More
BlogPodCred
Menu
ShowsPeopleGuestsJobsNewsEventsBlogPodCredNetworksSign in
Join nowSign in
  • Shows
  • People
  • Jobs
  • News
  • More
    • Guests
    • Events
    • Blog
    • PodCred
    • Networks
    Join nowSign in

Den blå timmen

Den blå timmen artwork

Utan hemligheter dör vi

Oct 23, 202615 minAudio
ShareXLinkedInFacebookWhatsAppEmail

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Det öppna kontorslandskapet. De stora panoramafönstren. De självutlämnande uppdateringarna. Vi lever helt klart i en tid då det hemliga alltid ska vara fullt tillgängligt. Men tänk om vi behöver det fördolda mer än vad vi anar? Carl Gustav Jung ansåg att alla människor borde ha ett hem med både källare och vind, gärna med tillhörande tornrum. En källare för det omedvetna, och en vind för drömmarna. Helst skulle det också finnas rum i hemmet som man aldrig besökte, garderober som inte fick öppnas eller lönndörrar som sedan länge var igenbommade. Det centrala i hans vision var vårt behov av hemligheter, att det finns något i oss som skadas när allt sker inför öppen ridå. Som om vi hela tiden stod på en scen där allt vi gör ska bedömas. I det hemliga rummet råder den motsatta logiken, det är en plats för nära relationer, för själens utveckling och oväntad fördjupning. Är det inte också det hemlighetsfulla som är kärnan i all slags attraktion? Jag vill vara dig nära för att jag ännu inte känner dig fullt ut. Det är den sanna intimiteten, att bakom tunga gardiner till slut visa sig naken och sårbar. I grunden finns även det mer mytologiska perspektivet. Det är tanken på det heliga som något avskilt, något fördolt. Det är Jerusalems gamla tempel, med det innersta rummet, det allra heligaste. Bara en gång om året fick översteprästen beträda denna mark. Bara en gång om året fick han möta det heliga, ansikte mot ansikte.

Audio and video play straight from the show's own hosting. PodSubs stores and serves no media.

Transcript

From the show. Tap a time to play from there.

[music]

SPEAKER_00Skelegatan 13 på Kungsholmen i Stockholm. Här bodde min farfar och farmor. Om man står nere på gatan så är trafiken ganska så intensiv här vid det sista kvarteret innan det stora modernistiska Trygghansa-huset och sen Barnhusbron som leder över till Vasastan.

SPEAKER_00Där nere på gatan stod vi ofta på söndagskvällarna efter vi varit på besök hos farfar och farmor. Och så sträckte farfar ut huvudet genom fönstret på den andra våningen där hon bodde. Och så låtsades han att han först inte såg oss. Och sen när vi vinkat intensivt där ner på gatan så låtsades han igen att han för

SPEAKER_00första gången såg oss. Och då blev väldigt glad och vinkade tillbaka. Jag återvänder ofta i mina minnen till just den här lägenheten. För mig så liknar den... Den stora lägenheten i Ingmar Bergmans, Fanny och Alexander. En lägenhet med hemligheter, med dolda rum och med garderober där man på riktigt kan försvinna.

SPEAKER_00Allt det här fanns. När jag var barn och vi ofta på söndagskvällarna för söndagsmiddag besökte farfar och farmor i den här stora lägenheten på Kungsholmen. Som inte hade renoverats någon gång. Jag vet att de flyttade dit redan på 40-talet. Och det mesta var väl från den tiden, om inte tidigare.

SPEAKER_00Någon diskmaskin hade de aldrig trots att min farmor då födde sju barn och det var ju förtals under ganska många år men i den här lägenheten hade det bott enormt mycket folk. Men nu när jag var barn så hade farfar och farmås egna barn förstås redan flyttat ut. Men det var alltid en och annan kusin som dök upp där.

SPEAKER_00Och vi hade alltid så roligt. Efter middagen så sprang vi mest omkring och upptäckte saker. Och vi smög in i det som var farfas rum. Han som hade jobbat som polis och hade sina gamla polissablar uppsatta på väggen. Men polisyrket hade nog bara varit ett sätt för honom att få mat på bordet.

SPEAKER_00Hans stora intresse var konst. Han var en ganska duktig amatörkonstnär och i det som var hans rum i den stora våningen... Där stod det nästan alltid ett eller annat staffli med en duk där han höll på och färdigställde någon målning. Och därför så var lukterna i det här rummet väldigt speciella. Det luktade starkt av de här färgerna och jag hade lärt mig av min pappa att just

SPEAKER_00färgen röd var fruktansvärt giftig och innehöll ämnet kadium. Och det var bäst att man aktade sig. Men lukterna och historierna i det här rummen, i alla rummen i den här lägenheten. Det här var en magisk värld. Och det var också en värld som för mig som barn då var fylld av hemligheter.

SPEAKER_00Lägenheten var väl sådär. Fem, sex, sju rum. Den var verkligen stor men för mig som barn så var den oändlig. Och jag förväntade mig verkligen att jag skulle kunna öppna någon dörr någonstans eller en garderob och hitta ett rum som jag aldrig hade besökt. Och det där gav då en känsla av att världen är stor och fylld av hemligheter.

SPEAKER_00Att sen förlora det där, vilket kanske alla människor måste göra när de blir vuxna. Det har för mig varit en stor sorg. Det har varit en sorg att få överblick, att möta det avförtrollade, att upptäcka att man faktiskt har sett alla rum. I lägenheterna, i livet, i samhället, i politiken, i kulturlivet.

SPEAKER_00Att efter några år förstå hur allt hänger samman. Och inse att det är ganska så krassa drivkrafter som finns där bakom. Ja, det där har under perioder Gjort mitt sinne, mildt sagt, tungt. Det har lett till någonting depressivt. Att känna att världen, både den stora världen och den lilla världen, varit upptäckt och därför färdig.

SPEAKER_00Och när den insikten infinner sig Så är det någonting i det djupt meningsfulla som försvinner. Och det som blir kvar då är någonting som är grått, färdigt, utan öppningar, sterilt, tråkigt och tomt.

SPEAKER_00Det kan låta lite märkligt att börja en sån här betraktelse med att nämna just en lägenhet. Men Carl Gustav Jung ansåg att varje människa Även om man måste vara lite så kapitalstark eller ha goda förbindelser eller någon lång kötid om man ska bo i Stockholm i alla fall för att komma åt någon av de där sista stora hyresrätterna.

SPEAKER_00En sån som min farfar och farmor bodde i. För rika var de inte alls utan de hade bara lyckats komma över det här hyreskontraktet på 40-talet och så hade de bott kvar och hyran hade inte höjts särskilt mycket. Men att början betraktes över en lägenhet, en bostad, är enligt Carl Gustav Jung inte så konstigt. Han menade nämligen att, och jag tror att det här var på fullaste allvar,

SPEAKER_00att varje människa som ska leva ett rikt liv Behöver ha en bostad där det för den som äger eller innehar bostaden fortfarande finns okända rum. Någonstans där man inte har varit. Det kan väl låta i det trångboda Stockholm idag som en otrolig märklig vision. Men jag brukar ändå återkomma till det där. Det är klart att man kanske måste öppna alla dörrar i lägenheten eller huset man bor.

SPEAKER_00Men På ett ideologiskt plan eller ett filosofiskt plan eller ett existentiellt plan så förstår jag verkligen tanken. Det är också av största vikt fortsatt i Jung att du i din bostad ska ha en källare för det omedvetna en källare dit du inte alltid går men som bär på det som är dina skuggsidor Det ska vara svårt att gå ner i källaren.

SPEAKER_00Det ska ta emot. Men ibland så måste du dit. På samma sätt, fortsatte Jung, så behöver du ha en vind. Och allra helst ett tornrum. Här uppe, det är här du ska drömma fritt. Det är här dina stora tankar, dina visioner ska komma till dig. Det kan låta märkligt men jag tror att det här är alldeles sant.

SPEAKER_00Och att i sitt hem ha någonting okänt och också ha tornet eller vinden och källaren. Det gör att det fysiska blir en spegelbild av hur det inre sker. En relation till en annan människa blir bara rik.

SPEAKER_00Om hemligheten om den andra är intakt. Jag kan ta några exempel här. Min kära poddkollega Per Johansson som jag har gjort så många program med under alla år. Det är väl upp mot 200 nu. Orsaken att vi kan fortsätta vecka efter vecka och att energin liksom aldrig riktigt verkar ta slut. Det handlar just om det här.

SPEAKER_00Hans förmåga att hålla på hemligheterna och hans gåtfullhet som gör att jag än idag kan bli överraskad över någonting han säger. Det är som att han sitter med en full hand och bara visat ett eller annat av sina kort. Och jag sitter där fortfarande på tårna för jag vill veta vad det är för hemligheter han besitter.

SPEAKER_00Och någon gång avslöjar han lite mer. Och alltid gör det väldigt intressant. Ja, det är som att gå i farfar och farmors lägenhet. Och så under kurra gömma så gömmer jag mig allra längst in bland pälsarna i garderoben som på riktigt måste vara sådär en två meter djup faktiskt. Så gömde man sig väl där inne så kunde man sitta alldeles still.

SPEAKER_00Och en kusin kunde komma in i garderoben och leta och rycka i alla pälsar men utan att hitta mig för jag hade kurat ihop mig allra längst in. Och när jag sitter där så kommer förstås både då och nu visionen om Narnia och C.S. Lewis portaler över mig. Tänk om väggen här inne i mörkret skulle ge vika och en annan värld skulle öppna sig. Precis så är det med relationen till Per.

SPEAKER_00Att jag hela tiden förväntar mig och tror att det kommer ske att han efter alla hundratals, kanske tusentals timmar som vi arbetar tillsammans plötsligt kommer spela ut ett kort som är helt oväntat. Och det är då som att dörren eller väggen Längst in i garderoben Gevika. Och plötsligt har jag stigit ut i en annan värld.

SPEAKER_00Så där måste det ju vara en kärleksrelation också. Jag tror att det är så med mig och Greta här hemma. Och jag var orolig. Det är väl alla oroliga för att om man får... Tappar man bort varandra i det där?

SPEAKER_00Ja, den risken finns förstås. Men det jag har insett att småbarnslivet har gett oss det är en känsla av brist. Som att vi egentligen aldrig på riktigt har haft tid för varandra på det där djuplodande sättet som vi har velat. Och att vi därför inför varandra fortfarande bär på en massa hemligheter. Vi har inte gjort de där resorna. Vi har inte gjort de där restaurangbesöken.

SPEAKER_00Vi drömmer fortfarande om att det här en dag ska ske. Och då ska utforskandet ta vid. Det där som vi bara har skrapat lite på ytan trots att vi spenderar nu för tiden i princip all vaken tid med varandra. Och jag tror det där, det hemlighetsfulla Jag vet inte om hon upplever mig som så hemlighetsfull men jag upplever henne som hemlighetsfull.

SPEAKER_00Det där är en enorm kraft och det gör att laddningen idag mellan oss i alla fall som jag ser det är exakt lika stark som den var den där första gången när vi träffades för nu sju år sedan.

Open the transcript file

Hosts and Guests

Nobody is credited on this episode yet.

Credit the people on this episode

Be the first to rate this episode

More episodes

All episodes
  1. Farväl till misstänksamheten

    Nov 20, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com I veckan deltog jag i ett kritikersamtal på Konstakademien i Stockholm. Som utgångspunkt hade vi Nationalmuseums stora höstutställning...

    Credit the people on this episode

  2. Vid ett ensamt ljus

    Nov 13, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Om jag bara inte var så känslig, skulle livet ha varit enklare. Om jag bara kunde bita ihop, ta mig samman, skärpa mig, försöka tänka...

    Credit the people on this episode

  3. Min kamp

    Oct 30, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Det är höstlov. Jag sitter i solen ute i fårhagen nedanför vårt hus på landet. Långt borta hör jag barnen som springer runt i...

    Credit the people on this episode

  4. Allt är nåd

    Oct 16, 202636 minAudio

    Oktobersolen skiner in genom fönstren i vardagsrummet med ett gyllene sken, inte helt olikt ljuset som träffar Maria i Botticellis kända målning av bebådelsen. Jag ligger i soffan med vår nyfödda dotter på mitt bröst....

    Credit the people on this episode

  5. Därför älskar jag Freud

    Sep 25, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com - Det här var ändå lite “prematurt”, sa min psykoanalytiker när vi kom mot slutet av vår sista session tillsammans. I tre år hade vi...

    Credit the people on this episode