Skip to content
PodSubs
ShowsPeopleGuestsJobsNewsEvents
More
BlogPodCred
Menu
ShowsPeopleGuestsJobsNewsEventsBlogPodCredNetworksSign in
Join nowSign in
  • Shows
  • People
  • Jobs
  • News
  • More
    • Guests
    • Events
    • Blog
    • PodCred
    • Networks
    Join nowSign in

Den blå timmen

Den blå timmen artwork

Därför älskar jag Freud

Sep 25, 202615 minAudio
ShareXLinkedInFacebookWhatsAppEmail

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com - Det här var ändå lite “prematurt”, sa min psykoanalytiker när vi kom mot slutet av vår sista session tillsammans. I tre år hade vi setts. Alltid samma rutin. En kort nick och ett hej, innan jag lade mig tillrätta på den enkla dagbädden som vi ibland kallade för divan. Fyra gånger i veckan, alltid exakt fyrtiofem minuter. Sammanlagt sågs vi över femhundra gånger. Att jag slutade hade med småbarnslivet att göra. När förkylningarna från förskolan kom över oss i våg efter våg gick det inte längre att upprätthålla kontinuiteten. Jag kände mig dålig som gång på gång behövde ställa in, och långsamt började tanken på att vi nog ändå var färdiga få fäste i mig. Men jag var inte färdig. Jag hade knappt kommit halvvägs. Vissa viktiga saker hade visserligen blivit blottlagda. Jag hade fått kontakt med min ilska. Jag hade förstått att jag ofta hade riktat den inåt mot mig själv, och att det här hade lett till ett stort själsligt lidande. Jag hade också insett att jag hade en skrämmande vilja, men att den hade blivit stukad av någon mystisk anledning och att det hade fört mig till en mörk plats. Det jag däremot inte hade löst, och som antagligen var anledningen till analytikerns mycket freudianska yttrande om det “prematura”, handlade om vad som hade skett mellan mig och den tyste analytikern som osynligt lyssnade bakom mitt huvud. Han hade blivit till ett monster, men jag visste inte varför. Jag hade bara börjat uppfatta honom som hotfull, trots att han försökte vara neutral. Jag hade helt enkelt börjat projicera, insåg jag efteråt. Det finns många missuppfattningar om vad psykoanalys rent praktiskt går ut på. Jag trodde till exempel att det skulle handla om drömmar och förbjudna tankar, om dunkla drifter och gåtfulla symboler. Det där finns förstås i den psykoanalytiska vokabulären, men det som var målet för vårt arbete handlade om något mycket mer konkret. Det handlade om klarhet. Att lära sig att se sig själv utifrån och långsamt acceptera att det egentligen inte finns någonting i ens beteende som är gåtfullt om man vågar möta det med vidöppen blick. Tyvärr vågade jag inte. Och jag kunde därför inte förstå hur den timida analytikern långsamt hade förvandlats till något mycket skrämmande. Men idag vet jag.

Audio and video play straight from the show's own hosting. PodSubs stores and serves no media.

Transcript

From the show. Tap a time to play from there.

[music]

SPEAKER_01Det här blev väl ändå lite prematurt. Det var min psykoanalytiker som sammanfattade våra tre eller tre och ett halvt år på ungefär det sättet. Jag hade ju legat där på divanen fyra gånger i veckan under så lång tid. Men nu var det dags att sluta.

SPEAKER_00Slutade jag för att jag var färdig.

SPEAKER_01Nej egentligen inte utan jag slutade för att småbarnslivet var alltför svårt att kombinera med denna intensiva, mycket ambitiösa terapiform som är den klassiska psykoanalysen. Som sagt fyra gånger i veckan, på samma plats, vid samma tid, på samma divan eller dagbädd.

SPEAKER_01Eller soffan med lite kudde eller vad man nu ska kalla det. Jag hade varit duktig på att gå dit. Jag hade nästan inte missat en enda gång. Jag hade alltid kommit till tid. Men nu när jag hade fått barn och vårt äldsta barn hade börjat på förskolan. Då kom vabbdagarna och förkylningarna från förskolan och jag började ställa

SPEAKER_01in session efter session. Vissa veckor dök jag bara upp en enda gång. Och då kände jag efter ett tag att det här går inte att fortsätta med. Jag har inte tiden längre. Jag har inte den frihet som jag hade tidigare att lägga så mycket tid På den här typen av introspektion som ändå psykoanalysen är. Så vi kom överens att i årsskiftet, eller före jul blev det då.

SPEAKER_01Då slutade vi helt enkelt. Jag minns sista sessionen. Den liknade nästan alla andra sessioner. Ett neutralt hej. Och så la jag mig där på bädden. Talade fritt i 45 minuter exakt. Och när det var någon minut kvar så gick psykoanalytikern något utanför ramarna och sa tack för ett gott arbete eller någonting liknande.

SPEAKER_01Det där var avslutningen. Men det hela var samtidigt något prematurt. Det vill säga avslutat i förtid. Och det finns dagar då jag är fingrar på telefonen och tänker Ska jag höra av mig igen? Ska jag ta upp arbetet där vi slutade? Tänk om jag har möjligheten att gå dit fyra dagar i veckan ändå.

SPEAKER_01Det kanske skulle gå Det var ju ändå så pass mycket som var oavslutat trots att vi höll på i över tre år. Det var ju många timmar där på divanen. Säg att man går 40 veckor, 4 gånger 4 är väl 1660 gånger 3.

SPEAKER_01Det blir väldigt, väldigt många sessioner. Och ändå kom vi alltså bara halvvägs. Hur kan någonting vara så långsamt? Det är ju intressant att fördjupa sig i vad psykoanalys är. Särskilt i och med att det är de senaste åren, då har vi börjat mattas av lite nu men för några år sedan så kändes det som att det rådde någon typ av psykoanalytisk trend.

SPEAKER_01Det var liksom på modet att kanske inte gå i psykoanalys för det är lite väl omfattande för de flesta men att tala i psykoanalytiska termer, att använda sig av Delvis Freuds vokabulär men också använda sig av idématerial som arbetas fram av analytiker efter honom. Det enda jag kan säga är att den psykoanalytiska

SPEAKER_01praktiken av samtida snitt var väldigt långt ifrån vad jag trodde det skulle vara. Jag trodde det skulle vara mycket mer flummigt om man säger så. Handla mer om drömmar och mörka impulser. Att man skulle tala om det förbjudna och sådär. Och det är klart. Ordet var ju fritt. Varje session börjar ju på exakt samma sätt.

SPEAKER_01Det vill säga att det var jag som... Tog till orde. Analytikern, han var tyst. Han sa hej och sen så var han tyst och sen så fick jag börja. Och efter att jag hade sagt någonting så var han ofta tyst igen och jag fick fortsätta. Det hade ju kunnat handla om allt det där, det hemlighetsfulla och gåtfulla. Men samtidigt, trots att analytikern säger så pass lite så kan man ju efter ett tag, tyckte jag i alla fall, lista ut vad han går igång på.

SPEAKER_01Vad han tycker är relevant. När han tycker att det händer någonting i det där rummet. Och min slutsats trots detta prematura efter i alla fall nästan 500 gånger där på divanen. Ja min slutsats är i alla fall att han tyckte att det mest intressanta var det som hände mellan oss två mellan mig analysanden och mellan honom analytiken

SPEAKER_01och efterhand så kan jag hålla med det där var det mest intressanta det var där sanningar uppdagades det var där någonting blev tydligt Och det var det som var hela värdet med denna märkliga, idaligt, ålderdomliga terapiform. En människa som sitter där och lyssnar som man inte känner.

SPEAKER_01Det vill säga inte känner alls. Jag gjorde misstaget före vi drog igång utbildningen. Hela projektet. Att googla denne man lite grann. Det ångrar jag. Han fick reda på ett och annat. Inte mycket men ungefär var han bodde. Det verkade som att han inte bodde ensam. Och lite sådär. Och jag kände efteråt att det där förstörde lite det som vi försökte arbeta fram i

SPEAKER_01det där rummet. Så det slutade jag med. Men det märkliga var då Och det är här som psykoanalysen börjar bli kraftfull på riktigt. Här börjar vi närma oss någon typ av magisk verksamhet skulle jag säga. För denna man bakom mitt huvud som satt där så tyst och försökte vara så neutral som han bara kunde vara.

SPEAKER_01Den mannen i mitt inre förvandlades till någon. Han fick tydliga konturer. Jag började fantisera om honom. Jag började föreställa mig hur han var. Men inte bara det. Jag fick en uppfattning av hur han var. Bara genom att han satt där tyst och ibland bejakade vissa saker jag sa.

SPEAKER_01Och något år in så föll poletten ner. Det jag gör här inne är att jag projicerar någonting på hans neutrala yta. Jag skapar honom utifrån vem jag tror att han är. Och när jag insåg det så kunde jag se mönstret i resten av mitt liv.

SPEAKER_01Jag skapar andra människor runt omkring mig. Jag hör selektivt. Jag tolkar dem utifrån vad jag tror att de tycker om mig till exempel. Och då insåg jag, och det här är en av de stora psykoanalytiska landvinningarna, att jag inte är neutral i världen i min uppfattning av den. Utan att det jag bär med mig skapar min värld, skapar förståelsen av mina nära relationer.

SPEAKER_01Jag projicerar någonting utåt hela tiden. Och det var det som blev synligt där i terapirummet. Vilken oerhörd gåva. Vilken insikt som aldrig skulle kunnat ha kommit till mig på annat vis. Vilket fantastiskt arbete vi utförde där tillsammans.

SPEAKER_01Det här gav mig en förmåga. En oerhörd förmåga. Att iaktta mig själv ut i det vanliga livet. Lite snett utifrån. Plötsligt kunde jag märka när jag själv projicerade ut mitt inre på andra. Och samtidigt kunde jag märka när andra gjorde det.

SPEAKER_01På mig eller på människor i deras omgivning. Jag kunde höra när människor som stod mig nära sa någonting- Till mig som man skulle kunna tro handlade om mig men som handlade om dem. Bara ett exempel. I och med att Greta är den som står mig närmast och vi lever ett väldigt tätt liv så

SPEAKER_01märker jag ju det här både när hon gör det men det ska få vara hennes sak. Så det ska jag inte gå in på nu. Men när jag gör det mot henne så kan det låta så här. Vi hade något telefonsamtal för några dagar sedan och jag skämdes lite över en sak som hade dykt upp mellan oss. Och så sa jag någonting i stil med, men jag är ju bara snäll.

SPEAKER_01Du tycker väl om mig som bara är snäll? Någonting sånt där. Men då var det som att psykoanalysens insikter kom över mig. Och jag insåg att här projicerar jag ut någonting. Jag vill vara snäll men det jag säger egentligen är förlåt för att jag inte har varit snäll. Jag vill vara snäll men det som jag säger här egentligen är jag vet om att jag inte varit snäll.

SPEAKER_01Men jag försöker dölja det för dig. Snälla ha överseende med mig. Någonting i den stilen. Det psykoanalysen helt enkelt handlar om är klarhet. Det här liknar det som har blivit lite av mitt livsmotto här. Jag tror det är den här franske filosofen och poeti och han vill också Paul Valéry som sa Var finns större mysterium än i klarhet?

SPEAKER_01Det där är mycket psykoanalytiskt. En typ av absolut klarhet. Och dit går att komma fram, i alla fall under korta stunder, Och nu när jag pratar om det här och minst de där åren så inser jag också hur mycket jag saknade. För vi löste en hel del där på divanen. Så var det.

SPEAKER_01Vi löste någonting som handlade... Vad skulle man kunna kalla det? Destruktiva energier inom mig.

SPEAKER_00Framförallt ilska som istället för att riktas utåt hade riktats inåt.

Open the transcript file

Hosts and Guests

Nobody is credited on this episode yet.

Credit the people on this episode

Be the first to rate this episode

More episodes

All episodes
  1. Farväl till misstänksamheten

    Nov 20, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com I veckan deltog jag i ett kritikersamtal på Konstakademien i Stockholm. Som utgångspunkt hade vi Nationalmuseums stora höstutställning...

    Credit the people on this episode

  2. Vid ett ensamt ljus

    Nov 13, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Om jag bara inte var så känslig, skulle livet ha varit enklare. Om jag bara kunde bita ihop, ta mig samman, skärpa mig, försöka tänka...

    Credit the people on this episode

  3. Min kamp

    Oct 30, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Det är höstlov. Jag sitter i solen ute i fårhagen nedanför vårt hus på landet. Långt borta hör jag barnen som springer runt i...

    Credit the people on this episode

  4. Utan hemligheter dör vi

    Oct 23, 202615 minAudio

    This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Det öppna kontorslandskapet. De stora panoramafönstren. De självutlämnande uppdateringarna. Vi lever helt klart i en tid då det hemliga...

    Credit the people on this episode

  5. Allt är nåd

    Oct 16, 202636 minAudio

    Oktobersolen skiner in genom fönstren i vardagsrummet med ett gyllene sken, inte helt olikt ljuset som träffar Maria i Botticellis kända målning av bebådelsen. Jag ligger i soffan med vår nyfödda dotter på mitt bröst....

    Credit the people on this episode