This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com När natten är som djupast blir tankarna lätt mörka. Det som förut var outsägligt och nära, är nu outsägligt och fjärran. Istället har tomheten brett ut sig. Hur kan allt plötsligt kännas hopplöst? Jag ligger vaken i vargtimmen, en ihållande hosta får hela sängen att skaka. Det är sannerligen inte min bästa stund. Det finns människor som utkämpar livets strider i det yttre. Det är ständiga bråk och konflikter, så mycket som hela tiden behöver redas ut och lösas. Och så finns det personer som aldrig ställer till någon vidare oreda, vars liv ser så lugnt och beskedligt ut. Men bakom masken, i nattens djup, gömmer sig ett slagfält. Jag har alltid tillhört den senare kategorin, en som sedan tidig barndom har upplevt att det är i det inre kriget utkämpas, nästan aldrig i det yttre. Det kan göra en ensam, för det är svårt att berätta om vad som sker där på insidan. Det kan också göra en väldigt självupptagen. För hur ska man ha tid med andra, när det inre på ett hemlighetsfullt sätt ständigt är fyllt med mörka tankar? Men det måste finnas ett sätt att få slut på kriget. Och inte en tillfällig vapenvila. Utan en varaktig fred. Jag önskar att jag hade svaret på den fråga som plågat mig så länge. Hur får vi det inom oss som vill oss illa att lägga ned vapnen? Hur finna en väg ut ur den inre natten? Hur till slut få känna friden?
Audio and video play straight from the show's own hosting. PodSubs stores and serves no media.
Transcript
From the show. Tap a time to play from there.
[music]
SPEAKER_00Jag sitter på mitt kontor i gamla stan. Vänd mot den lilla nischen. Som en gång i tiden var en eldstad. Där nu har byggt ett litet altare. Bestående av ett par vykort. I mitten vykortet från Athos. Det heliga berget i Grekland. Som jag fått skicka till mig. En bild av Maria och Jesus barnet. Lite till höger.
SPEAKER_00De två märkliga behållarna med helig olja från Egypten som jag en gång fick av en präst som jag träffade på ett fik. Och så där i mitten under hängandes. Ett litet kors som jag fick av min fadder i katolska kyrkan när jag upptogs. Och så detta ensamma brinnande ljus. Jag sitter här och tycker hemskt synd om mig själv.
SPEAKER_00Jag har blivit väldigt förkyld. Och jag är en sån människa. Eller ska jag tillägga en sån man som tycker hemskt synd om mig själv. När jag är just förkyld. Just nu är Greta hemma och också är förkyld. Vi är ungefär i samma fas av sjukdomen. Och då går det att mäta. Vem av oss gnäller mest?
SPEAKER_00Vem är förloraren i gnällstriden? Och det är nästan vinst på walkover. Greta, Stoisk, Jag, en liten våt fläck som ojar mig och suckar och tycker synd om mig själv. I natt låg jag vaken med en hemsk rethosta som aldrig gav med sig.
SPEAKER_00Och att ligga vaken där mellan fyra och fem på natten med en sån här hosta som man försöker hålla igen för att Bredvid mig sover vår yngsta dotter som verkligen behöver sova. Hon vaknar inte av varje hostning men hon vaknar när jag börjar röra på mig och springa upp och snyta mig och hämta ett par hörlurar för att jag behöver lyssna på en podd eller något sånt där. I alla fall när man ligger vaken där i natten och klockan är fyra.
SPEAKER_00Ja men det är då allting kommer över en. Det är då den andliga kampen är som svårast. Och det har fått mig att fundera. Hur är det i det inre för mig? Hur är det för andra? Är det som med förkylningen att jag bara är gnällig?
SPEAKER_00Dålig på att lida? Dålig på att uthärda. Och det jag kallar för den andliga kampen. Det inre kriget. Det där är någonting som alla känner av hela tiden och har lärt sig att leva med. Och därför inte fäster så stor vikt vid det. Eller är det tvärtom? Att jag den dag när jag sa högt och till mig själv att jag ville vandra en annan väg.
SPEAKER_00En andligare väg. När jag helt enkelt som man säger i nyandliga New Age-kretsar vaknade. Var det då som den andliga kampen började? Det här brukar man säga i traditionen världen över vad jag förstår. Men de mästare jag läste om hade sina rötter i Indien. Och de uttalade sig om det här och sa att när en människa vaknar upp
SPEAKER_00börjar känna på sig att det finns någonting mer bortom den materiella världen. Att vardagen inte är allt. Och att det går att söka sig mot det här andra som är det stora okända. När det sker då vaknar samtidigt alla onda krafter till liv. Och rusar mot den nyvakna själen.
SPEAKER_00För att börja ansätta den. Testa den. Utmana den. Målet är förstås att den nyuppvaknade ska vända om och träda tillbaka till sömnens tillstånd. Gå tillbaka till det vanliga. Därför är det förstås det farligaste som finns. Att högt, både inför sig själv och andra,
SPEAKER_00säga Jag har valt en annan väg. Jag vill söka mig mot det heliga. Jag vill bli en bättre människa. När det där sker i det ögonblicket får man på en sekund en mängd motståndare. Och motståndarna kommer inte bara eller inte främst från denna värld utan från den
SPEAKER_00andra världen. Där de osynligt har väntat på att någon ska vakna upp. För att runda det här, säger de indiska mästarna, så ska man aldrig säga det som jag ofta har sagt. Jag har valt en annan väg. Jag ska gå åt det här hållet. Det här är mitt nya kall. Jag drömmer om helighet. Jag drömmer om att bli en bättre människa. Jag drömmer om att vinna det andliga kriget som rasar i mitt inre.
SPEAKER_00Det där drar bara en massa problem över en. Istället ska man leva i nuet. Ta en dag i sänder och säga... Kanske efteråt när dagen har gått. Idag så gick det att vandra åt det här hållet. Men imorgon, jag har inte en aning.
SPEAKER_00Det kan låta lite flummigt det här och världsfrånvänt. Men det är faktiskt exakt den här taktiken som finns inom AA-rörelsen. Och det har visat sig som ett effektivt sätt att bli kvitt alkoholism eller andra missbruk. Det här är ju något av det vanligaste och mest demoniska som finns ju.
SPEAKER_00Att fastna i ett sådant beroende... Och det går inte att göra sig fri. Det är i alla fall väldigt svårt. Och det dummaste man kan göra är att högt inför sig själv och andra säga nu har jag druckit min sista droppe. Jag ska aldrig mer göra det. Jag är en helt annan människa. Det där är antagligen högmod och kommer leda fel.
SPEAKER_00Så istället säger man Jag har inte en aning vad som händer imorgon. Då kanske jag ligger i rändstenen igen. Men just idag, just nu i alla fall, är jag nykter. Och jag har varit det sedan i morse. Imorgon får vi se. Jag gissar att det är så här som man ska handskas med det som jag kallar det inre kriget. Leva för dagen...
SPEAKER_00Inte ta ut någonting i förskott. Inte vara högmodig. Utan bara ödmjukt säga. Idag, just nu väljer jag den här vägen. Imorgon har jag inte en aning. Om detta har jag under många år pratat med min gode vän och poddkollega Per Johansson. Vi som gjort så många poddar tillsammans.
SPEAKER_00För honom var nog det inre kriget väldigt närvarande under lång tid. Sen kom han till en fas där det här bara lättade. Det var som att det försvann. Han kunde ställa sig vid sidan som en total upplevelse av det som enkelt kallas för mindfulness. Att bara se tankarna och känslorna komma och gå.
SPEAKER_00Att inte engagera sig så mycket. Och förlängningen gör att man inte tar ut några segrar i förskott. Men också gissar jag att gnället upphör det där som jag själv har så lätt att falla in i. Så ser jag även på arkadienprojektet.
SPEAKER_00Tanken är ju att leva i nuet, skriva mig fram till tacksamhetens punkt. Men det där är inte alltid så lätt. Utan istället kommer gnället in, dysterheten in. Varför ska jag plåga så mycket? Varför ska jag känna mig så ensam? Och varför ska jag tycka att det under de där nattliga timmarna är så mörkt?
SPEAKER_00När hopplösheten griper om hjärtat och allting känns skrämmande meningslöst. Jag inser att jag måste byta taktik. Det där andliga kriget går antagligen inte att vinna Utan det hela är någon typ av fälla.
SPEAKER_00Vilket alla krig på något sätt är. Det vill säga att alla krig leder till en pyrrhusseger. Alltså att man förlorar för mycket själv på det. Istället ska man nog ställa sig vid sidan av det. Och söka den andliga freden.
SPEAKER_00Det där är inte lätt. Särskilt inte när man ligger vaken på natten. Det är en förfärlig hosta som håller den vaken. Och tankarna är verkligen inte ljusa. Det mesta känns hopplöst. Nej, det måste finnas en annan väg. Vägen till freden. Hur kan den se ut?
SPEAKER_00Jag gissar att tacksamhet är en av nycklarna. Tacksamhet över det som just finns i nuet. En ständig tacksamhet. Gör deras liv enklare.
SPEAKER_00Då gissar jag att freden är nära. Då det himmelska tillståndet plötsligt visar sig i form av självförglömmelse. Jag glömmer bort mig själv och mina plågor. Jag kanske till och med glömmer bort att jag är förkyld och har den här förfärliga hostan som håller mig vaken.
SPEAKER_00Det svåra med fred är att det måste vara en sann fred. Den måste gå in på djupet. Annars är det bara en form av vapenvila. Man vill egentligen fortsätta kriget men förstår att det är lönlöst. Och därför så ber man om en tillfällig paus.
This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com I veckan deltog jag i ett kritikersamtal på Konstakademien i Stockholm. Som utgångspunkt hade vi Nationalmuseums stora höstutställning...
This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Om jag bara inte var så känslig, skulle livet ha varit enklare. Om jag bara kunde bita ihop, ta mig samman, skärpa mig, försöka tänka...
This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Det är höstlov. Jag sitter i solen ute i fårhagen nedanför vårt hus på landet. Långt borta hör jag barnen som springer runt i...
This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Det öppna kontorslandskapet. De stora panoramafönstren. De självutlämnande uppdateringarna. Vi lever helt klart i en tid då det hemliga...
Oktobersolen skiner in genom fönstren i vardagsrummet med ett gyllene sken, inte helt olikt ljuset som träffar Maria i Botticellis kända målning av bebådelsen. Jag ligger i soffan med vår nyfödda dotter på mitt bröst....