This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Ingenting är mer romantiskt än det som man vanligtvis kallar värld och öde. Vi lever i en kolossal roman (i stort som smått). I vargtimmen ligger jag vaken och läser den tyske romantikern Novalis. Också han vandrade genom den mörka skogen. Också han sökte de vita stenarna. Också han kände av samtidens leda, och sökte därför det magiska och poetiska som ett slags botemedel mot våra nuvarande förhållanden. Att jag är vilse kanske är en överdrift, men jag tvivlar på att jag vandrar den rätta vägen. Det som tidigare varit min identitet har fallit sönder. Jag hör inte längre hemma någonstans. Det är alltså en tid av förändring, och jag gissar att det är det som håller mig vaken om nätterna. Den resa som började med trollkarlens knackning på den gröna dörren är nu framme vid Mörkmårdens snårskog. Lämna inte stigen, var uppmaningen vi lovade att följa. Vad du än gör, lämna inte stigen. Jag ska försöka hålla vad jag lovade, men i så fall behöver jag hjälp. Novalis skriver om känslans inre ljus, att låta sig ledas av stjärnorna, vars sken visar världen som en klarare plats, något annat än det som “ögat visar med sina ytor och gränser”. När man är ensam behöver man en vän, och denne romantiske poet är en av de viktigaste. Låg han också vaken om nätterna när han skrev om den hemlighetsfulla vägen, den som ledde inåt och var mer förbunden med det osynliga än det synliga? Var också han förlorad? Hoppades han också på att räddningen en dag skulle komma, från ett helt oväntat håll? Novalis lämnade aldrig stigen, hur evig skogen än tedde sig. Han lät sig ledas, inte bara av stigens vita stenar utan lika mycket av längtans blå blomma. I ett annat av fragmenten ser han den framför sig - en hög ljusblå blomma, med breda, glänsande blad. Nu är saga och poesi lika verkligt som livet självt. Det gäller att närma sig blomman med “outsäglig ömhet”, likt en poet som “dyrkar tillfället”. Vad det här betyder för mitt liv kan jag ännu inte svara på. Men jag ser blomman. Den glänser i mörkret. Allt vackert är självbelyst. Det är faktiskt en stor tröst.
Audio and video play straight from the show's own hosting. PodSubs stores and serves no media.
Transcript
From the show. Tap a time to play from there.
[music]
SPEAKER_00Någon typ av sorg är ändå. Det är nämligen så att min äldsta dotter inte verkar ha något intresse för fantasy. I somras försökte vi med Mio min Mio. Jag grät själv i början i de där första kapitlen som är så otroligt sentimentala men samtidigt drabbande. En halvvägs genom boken falnade intresset och jag fick inte fortsätta.
SPEAKER_00Ronja Rövadotter? Nej, den var för läskig. Och så prövade jag med Narnia-böckerna. Jag tyckte jag la upp det perfekt. Gav historien... Sin ram berättar att nu skulle vi färdas från en värld till en annan genom det här magiska klädskåpet som förbinder den vanliga världen med Narnia.
SPEAKER_00Men inte heller här händer någonting. Den här magiska världen som väntade där bortom och som drabbade mig själv så starkt i ungefär samma ålder. Den verkar hon i alla fall än så länge Jag själv var verkligen inte cool när jag var sex år gammal.
SPEAKER_00Som jag uppfattade ett par ofantligt stora glasögon. Som min mamma hade köpt sådär extra stora för att jag skulle liksom ha någonting att växa i. Men för mig var det sexårsåldern som, ja det var där som magin uppenbarade sig. Först då via Sagan om ringen som mamma började läsa.
SPEAKER_00Och sen när jag själv något år senare skulle börja förstå mig på det här med språk. Jag var ganska sen. Och jag tror att jag mot slutet av första klass egentligen inte kunde läsa. Men den där boken jag hade lånat på biblioteket. Min morbror Trollkaren och sen Häxan och lejonet. Det vill säga de två första böckerna. I Narnia-serien av C.S. Lewis. De där var så spännande så jag tvingade mig själv.
SPEAKER_00Jag stakade mig genom de första meningarna. Och sen så... Det var någonting med berättelsen som fick det att börja flyta. Och när jag hade läst den sista boken av Narnia-böckerna, då kunde jag läsa. Det här var någonting helt otroligt. Och det påverkar mig än idag. Jag återkommer ju ofta till den här första... Läsupplevelsen. Upplevelsen av den andra världen som är litteraturens värld och poesins värld men
SPEAKER_00som på något märkligt sätt i alla fall för mig var lika levande som den vanliga världen om inte ännu mer levande. En annan stor läsupplevelse i den där åldern och här läste jag själv så det måste varit i tvåan kanske på lågstadiet Det var när jag själv gick till biblioteket och lånade Bilbo, en hobbits äventyr. Det vill säga boken före Sagen om ringen.
SPEAKER_00Tolker ens första roman om den här världen. Lite mer skriven för barn så det passade ju mig då. När jag var åtta år att läsa den här på egen hand. Och jag minns att jag läste den från början till slut helt förtrollad. Fullständigt förvandlad av berättelsens kraft. Och när jag hade läst sista sidan så började jag om och läste den första igen. Och så läste jag genom hela boken en gång till. Och så här gjorde jag nog åtta till tio gånger på raken.
SPEAKER_00I och med att det inte fanns så mycket annat att göra på den där tiden så tog det väl bara två, tre dagar att läsa färdig boken. Så att under tre, fyra veckor så gjorde jag inget annat än att läsa samma bok från början till slut tio gånger. Och det här har gjort att jag än idag skulle kunna skriva ner i princip vad som händer i varje kapitel i Bilbo. Och när man läser någonting i den där åldern så sätter det sig djupt.
SPEAKER_00Och det finns en passage i Tolkiens Bilbo som jag nu återkommer till idag. I dagens meditation där jag återigen frågar mig själv hur min väg framåt ska se ut. Nu har jag tyvärr hamnat En sån här period, många känner kanske igen sig att man börjar vakna mitt i natten.
SPEAKER_00Så där vid fyra eller fem. Det är verkligen varje timmens uppvaknande. Och det första man tänker är, jag måste somna om direkt. Men sen så slår det till en blixt. Det där som egentligen har väckten. En stor oro. Hur ska det gå? Vad ska jag göra? Vad ska jag göra med mitt liv? Hur ser vägen framåt ut?
SPEAKER_00Och för mig handlar det då främst om yrkeslivet. Familjelivet, det är någonting annat. Det går en väg som jag hade drömt om. Och det är förstås en stor nåd. Men det andra... Som också är så stort. För det har så mycket med ens identitet att göra. Det andra. Där känns det som att det bara snår skog framför mig.
SPEAKER_00Jag var på ett kulturevent. Igår kväll. Vi var några stycken som var inbjudna att läsa varsin text. Inför en ganska så entusiastisk publik. Och det gick för på det stora hela helt okej. Även om jag kände mig som en clown. Som att jag sålde ut någonting som var alltför privat.
SPEAKER_00Och gav bort det lättvindigt. Det blev paus. Jag hade gjort mitt framträdande och jag smet iväg. Jag kunde liksom inte stanna kvar. Jag kände det så tydligt att det här har varit under en stor del av mitt vuxna liv min hemvist. Kulturlivet i Stockholm. Alla personer där som har känt.
SPEAKER_00Nu kändes det främmande. Jag kände mig inte hemma. Jag känner mig dum, tafatt, larvig, fel, tråkig, ointressant. Men samtidigt kände jag också att jag kanske har växt ifrån det här. Jag behöver någonting annat. Eller inte behöver. Jag är i någonting annat.
SPEAKER_00Jag vet bara ännu inte vad det är. Likt Columbus när han steg av båten. Och han visste att han hade ny mark under fötterna. Men vad är det här för mark? Vad är det för ny kontinent som han har upptäckt? Det visste han inte. Allt han visste var att han efter en lång seglats hade nått fram till okänt land.
SPEAKER_00Det låter ju storslaget men sådär känns det för mig också. Och jag vaknar nu nästan varje natt vid samma tid. Och tankarna kommer över mig. Vad ska jag göra? Vad ska jag göra? Och då återvänder en bild från den här boken jag läste tio gånger när jag var barn.
SPEAKER_00Det är då Bilbo, den lille hoben och de tretton dvärgarna som är på väg mot ensamma berget där drakens smaug ligger och sover ruvandes på sin skatt. Men vägen dit är då ett stort äventyr och fylld av Ja, de var ganska svåra passager vilket den svåraste passagen nog ändå är vandringen genom den stora skogen Mörkmården som en gång i tiden var ganska trevlig skog men nu
SPEAKER_00har blivit förgiftad av någon slags ondska. Så de får då rådet innan de börjar kliva in i den här urgamla, mörka, täta skogen att lämna inte stigen. Vad ni än gör, lämna inte stigen. Om ni håller er till stigen och går från början till slut så kommer det gå bra. Ni får inte lämna stigen. Och de börjar vandra, och de vandrar, och de vandrar, och de vandrar.
SPEAKER_00Och det tar liksom aldrig slut. De borde vara framme nu, tänker de. Och mat och vatten börjar ta slut så att de får problem. Och efter ett tag, efter många dagar, så säger då dvärjarnas ledare Torin Ekanskjölde, han säger till Bilbo, klättra upp i det högsta trädet. Och spana om du ser slutet av skogen.
SPEAKER_00Och Bilbo klättrar och klättrar och klättrar högst upp i det enorma trädet. Och till slut når han ända upp och kan titta ut över lövetaket. Men allt han ser är fler träd. Skogen bara pågår och pågår och pågår. Trots att de har hållit sig till stigen så verkar det som att de inte kommer komma fram. Han klättrar ner och berättar det här för resten av gruppen och det slutar med att
SPEAKER_00de lämnar stigen. Och det där kommer tillbaka till mig nu. För tolken skriver samtidigt med sin berättarröst att det Bilbo inte visste var trädet som han klättrade upp i stod i en dal. Och det var egentligen ganska kort väg kvar. Mycket, mycket kortare än de trodde. Men i och med att han stod i en dal så såg han inte slutet av skogen.
SPEAKER_00Och jag inser nu att det är i den där dalen som jag befinner mig Jag kan klättra högst upp i trädet och försöka se slutet av skogen. Men det går inte för jag står nere i dalen. Det känns som att skogen, den mörka, snåriga, ganska ogästvänliga skogen kommer bara fortsätta för evigt.
SPEAKER_00Jag inser att jag redan börjar förbereda mig för någon typ av 50-årskris här. Jag brukar ofta vara lite i förväg när det gäller livskriserna. Så 40-årskrisen började när jag var 38. Det kanske var likadant när jag höll på att bli 30. Åren före 40 så var det ganska uppenbart vad som inte fungerade.
SPEAKER_00Jag behövde göra stora uppbrott. Det blev så också. Hoppade av en ganska så framgångsrik karriär Och hamnade i någon typ av ingemansland. Jag bröt upp från en lång relation och ett äktenskap. Och fick en ny familj. Med barn efter ett tag. Ja, det där var ju förstås en otroligt kämpig tid.
SPEAKER_00Men 40-årskrisen löste mycket. I det privat.
This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com I veckan deltog jag i ett kritikersamtal på Konstakademien i Stockholm. Som utgångspunkt hade vi Nationalmuseums stora höstutställning...
This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Om jag bara inte var så känslig, skulle livet ha varit enklare. Om jag bara kunde bita ihop, ta mig samman, skärpa mig, försöka tänka...
This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Det är höstlov. Jag sitter i solen ute i fårhagen nedanför vårt hus på landet. Långt borta hör jag barnen som springer runt i...
This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit arkadien.substack.com Det öppna kontorslandskapet. De stora panoramafönstren. De självutlämnande uppdateringarna. Vi lever helt klart i en tid då det hemliga...
Oktobersolen skiner in genom fönstren i vardagsrummet med ett gyllene sken, inte helt olikt ljuset som träffar Maria i Botticellis kända målning av bebådelsen. Jag ligger i soffan med vår nyfödda dotter på mitt bröst....