Skip to content
PodSubs
ShowsPeopleGuestsJobsNewsEvents
More
BlogPodCred
Menu
ShowsPeopleGuestsJobsNewsEventsBlogPodCredNetworksSign in
Join nowSign in
  • Shows
  • People
  • Jobs
  • News
  • More
    • Guests
    • Events
    • Blog
    • PodCred
    • Networks
    Join nowSign in

Papperskriget

Papperskriget artwork

10. Hanna Gerdes - Rättigheter ska inte vara beroende av politisk vilja

Jun 25, 20261 hr 10 minAudio
ShareXLinkedInFacebookWhatsAppEmail

Veckans gäst är Hanna Gerdes - människorättsjurist, författare, folkbildare och en av Sveriges främsta röster inom mänskliga rättigheter. I det här avsnittet lyfter vi blicken från enskilda beslut, lagparagrafer och myndighetskontakter för att prata om något större: vad händer om vi börjar se funktionsrätt som en fråga om mänskliga rättigheter snarare än omsorg? Vi pratar om varför Sverige fortfarande inte gjort FN funktionsrättskonvention till lag, vad det innebär i praktiken och varför många av de hinder som personer med funktionsnedsättning möter inte är individuella problem utan resultatet av hur samhället är byggt. Vi pratar bland annat om: • Skillnaden mellan mänskliga rättigheter och politiska ambitioner • Varför tillgänglighet ofta behandlas som service i stället för en rättighet • Vad FN funktionsrättskonvention faktiskt innebär • Hur lagstiftning, politik och demokrati hänger ihop • Varför Sverige kritiseras internationellt i vissa funktionsrättsfrågor • Vad otillgänglighet kostar för individen och för samhället Det blev ett samtal om demokrati, ansvar och människovärde. Om varför funktionsrätt inte är en särfråga för några få, utan en grundläggande fråga om vilket samhälle vi vill bygga för oss alla. Resurser som nämns i avsnittet: Hanna Gerdes hemsida Skicka gärna feedback, förslag och gäster! -------------------------- Följ mitt arbete Jag skriver böcker, driver poddar och utforskar hur människor möter organisationer och samhällssystem. Vill du följa mitt arbete och få information om nya poddavsnitt, böcker, retreat och annat jag skapar? Läs mer här: sofiastigendal.se _____________________________________________________________ Poddvärd: Sofia Stigendal Papperskriget på instagram: @papperskriget Redigering: Elmer Hermansson

Audio and video play straight from the show's own hosting. PodSubs stores and serves no media.

Transcript

From the show. Tap a time to play from there.

SPEAKER_00Så länge allting funkar och man har ordändigt med pengar ochändligt med möjligheter så kan ju ambitioner och rättigheter låta rätt rika. Men när resursen tar slut, då ser vi skillnaden för att ambitioner är något som man kan skjuta upp och prioritera bort. Men juridisk rättighet är något man behöver förhålla sig till.

Sofia StigendalDet här är papperskriget. En påd och funkisvardagen bakom skolav och myndigheter. Om barn och vuxna som inte passar in i normen, och hur de och anhöriga får bära konsekvenserna när systemets brister blir individers sans var. För dig som vill förstå hur samhällsbeslut landar i verkliga livet och vad som krävs för att förändra systemet. Välkommen! Välkommen till papperskriget. Vi pratar väldigt mycket om inkludering, om tillgänglighet, om funktionsrättslagstiftning, så som LSG, men tänker om vi började prata ännu mer istället om mänskliga rättigheter, om att vara en demokrati och vad allt det innebär.

Sofia StigendalHur skulle kanske de här frågorna då belysas om vi hade de glasögona på. Det finns många lagstiftningar idag. Ibland krockar de. Vad innebär det om vi tittar på det här utifrån mänskliga rättigheter. Och hur står Sverige egentligen internationellt i de här frågorna? Kan vi få en belysning på det också när vi tittar på mänskliga rättigheter. Såna här frågor tycker jag är intressanta att ta upp och resonera kring, även när vi har enstaka fall eller mönster i samhället av hur det fungerar när man har olika funktionsnedsättningar.

Sofia StigendalAtt lyfta på blicken lite, att ta ett annat perspektiv. Så därför har jag idag bjudit in min gäst, människor rättsjurist, folkbildare, författare och en av Sveriges främsta och mest framstående röster inom mänskliga rättigheter och demokrati. Hanna Gärdens. Välkommen till podden, Hanna.

SPEAKER_00Det är jätteroligt att vara här.

Sofia StigendalJag ser verkligen framåt att ha ett sånt här samtal för jag känner att vi behöver lyfta blicken lite ibland. Och se vad betyder alla de här sakerna som vi någonstans ser händer. El är tanken med saker och så där. Men jag tänker så här: vi kan börja med bara lite: människorättsjurist, eller man jobbar med mänskliga rättigheter. Vad gör man då?

SPEAKER_00Ja, vad gör man egentligen? Ibland så behöver man ju. Jag jobbar ju mycket med folkbildning också. Ibland när jag kommer in i en sal med människor som börjar morgon när jag ska vara in jurist, så kommer man in och så ser man massor med förfärd och ansikt som tänker att det här kommer ju bli supertråkigt. Men en jurist är inte bara trist, brukar jag säga. Jag jobbar med juridiken är egentligen ett verktyg. Det är ju ett braster genom vilken vi kan se värden men som också formar värden på många sätt och vis.

SPEAKER_00För det handlar om våra gemensamma förhållningsregler som vi har satt upp för hur vi vill att ett samhälle ska byggas. När det gäller mänskliga rättigheter så handlar det om egentligen det ansvar som ett land har gentemot alla de människor och individer som befinner sig iom det landet. Just basala frågor som att man ska ha en rätt till en utbildning, att man ska kunna röra sig fritt i ett samhället och att man ska kunna ytra sig, tänka och tycka, att man kanske ska tak över huvudet.

SPEAKER_00Tillgång till matfördagen och många andra frågor. Hela det här regelsystemet som jag har jobbat hela mitt liv med handlar egentligen om de här gränserna kopplati till det. Vem har ansvar i vilka situationer? Vad behöver jag förhålla mig till? Och vad behöver staten och kommuner och regioner och myndigheter förhålla sig till mot mig som. Det är ett stort system, men också väldigt spännande och väldigt konkret i vardagen jag jobbar med allt det där.

SPEAKER_00I många år har jag jobbat med det både att stödja människor inom ramen för det systemet som kanske upplever att de till exempel blir diskriminerade. Och idag jobbar jag primärt med att utbilda. För jag tror mycket på att skatigheter ha någon betydelse i praktiken så behöver ju människor känna till sina rättigheter de behöver förstå dem. Så jag försöker inte göra det ju riken krånglig, utan jag försöker faktiskt ha den så lätt tillgänglig som möjligt.

Sofia StigendalDet var ett svar, långt svar. Det var ett jättebra svar. Man får verkligen känslan av att det båda är. Det någonstans rör sig båda mellan det här väldigt basala som du säger. Det handlar om ansvar, det handlar om att bara få utbildning, tak över huvudet. Samtidigt som det är så komplext för att det någonstans rör sig över så många nivåer. Så förstår jag dig när du säger det här.

SPEAKER_00Det gör det verkligen. Och det där får jag också menar att det är egentligen ett analysverktyg. Det är ett analysverktyg för att förstå värden, men också för att forma värden och för att kunna upprätthålla ett samhälle där vi alla får tillgång till våra rättigheter och möjligheter på så lika villkor som möjligt. Vilket är en väldigt fundamental del av just en liberal demokrati. Och även om Sverige idag börjar bli rätt ensam att man ska vara helt ärlig i en global kontext. Man säger att just nu så befinner vi oss i en tid att bara 7 procent av jordens befolkning lever faktiskt i liberala demokratier.

SPEAKER_00Majoreten av värden går ju allt mer mot en auktoritär riktning. Så betyder det att man tror ändå på ett system där människor ska ha olika rättigheter. Det är basen i demokrati. Det räcker inte att röst utan man ska också garantera de här rättigheterna. Men det är däremot långt ifrån att alla har tillgång till de här rättigheterna i Sverige. Och det kommer ju prata mer om hur Sverige står för ett internationellt perspektiv. Trots att vi då är starkt liberal demokrati och kanske en av de få som finns för det.

Sofia StigendalJag tänker att innan vi kommer in på alla de grejerna så funktionsrätt och mänskliga rättigheter. Vad är din koppling där?

SPEAKER_00Ja, alltså jag har ju arbetat med frågor som har att göra med mänskliga rättigheter hela mit liv, men jag har faktiskt också arbetat med just frågor som har att göra med funktionsrätt och rättighet för personer med funktionsränsättning inom ramen för det sen jag var väldigt ung jurist. Men jag brukar säga att min verkliga utbildning i funktionsfältan började faktiskt långt egentligen var jurist. Den började inte på universitetet utan den började. En väldigt tydlig början var ett student här med Varsaver och jag var ubuds student.

SPEAKER_00Jag bodde där tillsammans med människor från hela världen och vi brukade samlas på kvällen här middag tillsammans. Och alla skulle ta med sig något och en kväll så var min av dem och han skulle ta med sig någonting att dricka. Jag hade fixat fallat. Och sen glömde han drickan och då blev jag lite irriterad för jag ville ha någonting att dricka. Så jag sa åt honom att han skulle hämta den. Han sa det inga problem för fan i väl för att hämta den men då blev många av våra vänner väldigt upprörda på mig. En person sa att Hanna skämsk du inte hur kan du be adam att hämta dricken?

SPEAKER_00Och jag fattade ingenting, för det var ju han som hade glömten, men då sa en av våra vänner har jag två ben och går på och Adam är rullstolsburen. Jag minns fortfarande det här kändes att jag blev så förbrylad. Jag fattade först vad de menade, och sen slog det mig att trots att Adam var en av våra vänner, en person vi ommiks med varje dag, så var det faktiskt fler i vårt gäng som inte såg Adam. Det de såg hela tiden var hans funktionsnedsattning. För mig var ju inte Adam en person som var rullfullsburan, han var en person som hade glömt vinet i det här fallet.

SPEAKER_00Det här låg en liten sak. Men egentligen jag väljer att börja med den där. Jag tycker att den säger väldigt mycket om hur vi fortfarande pratar om funktionsrätt. Mina vänner tror att de visade om tanke, men jag upplev att själva verket så tog de ifrån av någonting. De tog ifrån honom rätten att vara en vanlig människa som glömmer saker, gör misstag och förväntas ansvar. Det är faktiskt det som händer när vi fastnar i ett omsvarigsperspektiv. Alltså människor blir ett objekt för andras välvilja. Men mänskliga rättigheten bygger på något helt annat.

SPEAKER_00Det bygger på att människor är rättighetsärare. Om någon har en rättighet, så finns det någon på andra sidan som har en skyldighet som är motvarande. Och det är därför juridiken blir så viktig. För juridiken flyttar fokus från frågan: vill vi hjälpa? Vilket ansvar och vilka skyldigheter har vi. Vem är det som har de här skyldigheterna? Och det här är en enorm skillnad. Då blir det inte till exempel det här med tillgänglighet något som man erbjuder bara för att ekonomin tillåter, utan det är faktiskt ett ansvar att säkerställa det. Utbildningen är något man bara ska erbjuda.

SPEAKER_00Det är något som ett barn har rätt till. Elaktighet blir inte en fråga om god vilja utan det blir demokratiskt faktiskt ansvar och krav. Därför brukar jag säga att för mig har ägnat hela mitt liv och funktionsrätt och jag är inte. Jag är jurist, jag är inte sofronom, jag är inte har inte en medvetenskaplig bakgrund och jag är inte läkare. Men för mig är det inte funktionsrätten omsårsfråga primärt även om det såklart kommer in i alla områden i samhället. Utan det är rättsfråga. Det är en grundläggande fråga om mänskliga rättigheter. Det är där den är det här och det är där den börjar vara det ändå bara svar på din fråga.

Sofia StigendalDet var med urophetn med min fråga. Lovit. Och det är det här precis det som du paketerade så himla snyggt nu. Det är det jag någonstans funderar väldigt mycket på. Hur kan vi röra oss från lägga huvudet på snet och tycka synd om omsorg. Vi har inte råd eller budget, eller vi ska ha en politisk ambition till att så här, vänta nu, det här är mänskliga rättigheter, alltså det finns en rättighetsfråga här. Hur gör man den förflyttningen?

Sofia StigendalVad behöver man lyfta? Vad behöver man prata om för att vi ska komma dit? För där är vi inte idag.

SPEAKER_00Där är vi inte idag. Och där är ju en väldigt viktig del i det. Det är ju faktiskt att känna till. Jag började med att känna till sina rättigheter att ha kunskap om dem för att också kunna använda sig av dem. Och när jag menar att använda sig av dem, då menar jag ju också givetvis att de behöver ju vara. Om det rättigheter är någonting, du är inte bara åsik, det någonting som faktiskt är utkräbart. Då är det något som vi ska kunna använda oss av att använda oss av. Men det är också något som man faktiskt ska kunna använda i domstolar.

SPEAKER_00Ett jättestort steg i det apropå vad gör man då, det var ju faktiskt när funktionsrättskonventionen såg livet i världen. Det är en av våra absolut viktigaste verktyg när det gäller funktionsrätt och att garantera rättigheter för personer med funktionsnedsättning och rätten till självbestämmande. Däremot så är det ju så att nu ska jag inte gå fördag förfrågan om det med Sverige och andra länk, men vi har ju än så länge inte valt att göra funktionsrättkonventionen till lag i Sverige. Och det där är ju ett jätteproblem.

SPEAKER_00Det betyder att den inte är svensk lag så används den inte heller i alla fall inte i våra lägre rättsinstanser på samma sätt som om den bor en svensk lagstiftning. Sen är det så att domstolar har ändå ett ansvar att tolka ljuset av funktionsrätskonventionen. Men där kan man ju se en skillnad från barnkonventionen till exempel, för det är den första internationella människorätskonvention. En global sådana som vi gjorde till lagstiftning. Där har man kunnat se en rätt stor förflytning som barnkonventionen blev lag.

SPEAKER_00Där man mycket, mycket mer och mycket mer ofta hävdar sig på den i domstol till exempel. Så en viktig aspekt här som vi ändå slå ett slag för det är att jag tycker att det är väldigt viktigt att funktionsrättskonventionen blir lag i Sverige. Men när man går tillbaka lite till din ursprungsfråga, alltsad innebär, vad är skillnaden mellan juridisk skyldighet och politisk ambition, så tänker jag att en av de viktigaste skillnaderna är när någon säger nej. Så länge allting funkar och man har ordentligt med pengar och möjligheter så kan ju ambitioner och rättigheter låta rätt rika.

SPEAKER_00Men när resursen tar slut, så ser vi skillnaden för att ambitioner är något som man kan skjuta upp och filmentera bort. Men juridisk rättighet är något man behöver förhålla sig till. Det blir en super stor skillnad om man till exempel pratar om ett exempel som jag brukar säga agenda 2030 är något som är superviktigt för det är ju politiska ambitioner som världen satt tillsammans. Men det man glömmer bort det att de ambitionerna som satt det där politiskt, de handlar ju faktiskt om juridiskt utkräda våra rättigheter.

SPEAKER_00Och om vi inte kan våra rättigheter och om vi inte använder våra rättigheter, dåli de bara törs på papper. Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi ökade utsträckning båda kunskapen om våra rättigheter, men också att vi ökade utsträckning faktiskt driver och testar gränserna för dem i domstol. Det är ju något som faktiskt. Vi har sett en enorm utveckling sedan 2015 när bristande tillgänglighet blev en del av diskrimineringslagen och form av diskriminering.

SPEAKER_00Nu har vi sätta en förflytning när det är det. Men det är något som prövas hela tiden. Nu blev det lite många svar på en gång.

Sofia StigendalDet är helt okej. Jag bara känner så här: huvud poppar av olika frågor i det. Om vi bara backar till att den här konventionen för människor med funktionsnedsättning, FN-konvention kring det. Sverige har ju sedan tidigare ratificerat, säger det raciserna. Sen 209 eller någonting. 2009, 2008.

Sofia StigendalVad betyder det? Om vi bara börjar där, du som är juristen, vad betyder det att man har annan den.

SPEAKER_00Det är annan den att du säger att vi förbinder oss politiskt till att följa den. I Sverige har vi liksom, vi har inte haft en tradition av att göra våra internationella människorskonventioner till svensk lagstiftning. Bå granländer i Norden gör ofta det. Och då kan man ju direkt gå till domstol och avropa sig på det dokumentet. Vi har inte den traditionen i Sverige. Vi valde dock efter väldigt mycket både, lobbande och engagemang, inte minst från många svilsamhällesorganisationer att göra barnkonventionen till lag.

SPEAKER_00Jag tycker det är varit en rätt viktig del i förflytningen som jag nämnde förut. Om vi inte kan utkräva våra rättigheter på ett bra sätt, även juridiskt, då är det ju lätt att de faktiskt inte fyller någon rel funktion. För då blir det kommer vi tillbaka till att det är en ambition eller att det är baserat på välvilja. Det är väldigt lätt att skriva under konventioner men det är svårare att leva upp till dem. Man kan ju säga att barnkonventionen är idag en svensklan funktionsrättskonventionen är bindarna internationellt åtagande.

Sofia StigendalMen varför gör det en så stor skillnad om man har förbundit sig till någonting. Ja. Så har man inte gjort det.

SPEAKER_00Så det här teoretiskt sett så har man det, men det har ju då att göra med att det både finns kunskap och vilja. Och att man har ett förhållningssätt om man ser det som något annat än bara en politisk ambition. Och det är det jag menar att vi har inte en tradition i Sverige. Jag skulle våga säga att våra högsta instanser, alltså högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen, de är väldigt vana att jobba med våra folkrättsliga åtagande om är van internationella konventioner.

SPEAKER_00Det gör ju också att man på ett helt annat sätt där ibland, man har ibland. Typexempel är just Högsta domstolen där man faktiskt flera gånger redan innan barnkonventionen var svensk lag, valde att ändå åpa den. För man sa att vi väntar nu där är vi att vi ser att vi har ett ansvar att göra det kallas för föredragskonform tolkning. Det betyder att när vi tolkar ett ärende så måste vi göra det ljuset av den här konventionen. Men det är extremt ovanligt att det sker i lägre instanser, det saknas kunskap om vad det innebär hos myndigheter och så vidare.

SPEAKER_00Och om man ska vara helt alltid så är det så att det inte är så jätte ofta som olika funktionsrättsfrågor går hela vägen upp till högsta domstolen. Det betyder att de instanserna som till vardags hanterar de här frågorna. Arbetar inte med de rättsliga dokument utan man jobbar ju med lagstiftning som till exempel NS-lagstiftning, skolagen, olika svenska lager. Och det som händer är att när en konvention blir lag, då måste man ju se till att delvis i den, om man tittar på barnkonvention, jag tar den som exempel för det är ändå den som har en lag.

SPEAKER_00Den längst breved annan lagstiftning. Så det vill säga att man behöver följa den lagstiftningen som gällande skolagen till exempel. Men man behöver ju också samtidigt leva upp till krav på barnkonventionen. Så en sån förändring som har skett är att man behöver kunna visa att man har gjort en analys av barnets bästa till exempel. Så när vi till exempel inom funktionsrättsrörelsen pratar om att man behöver göra funktionsrättsanalyser, man behöver göra integrerat funktionsrättsperspektiv och så vidare? Ja, absolut, det är superviktigt.

SPEAKER_00Det är ju någonting vi tycker är viktigt, det är politiska ambitioner. Men genom att göra funktionsrättskonventionen till lag, då skulle vi också mycket mer tydligt juridiskt kunna faktiskt utkräva och titta på har man gjort det i det här fallet eller inte. Har man tagit hänsyn till vad innebär rätten till självbestämmande till exempel. Har man fullt upplött upp till den och så vidare. Det är ju en vad jag trycker så mycket på det här. Det är ju inte bara jag som gör det, utan snarare många av de stora aktörerna inom funktionsrättsvärden, inte minst funktionsrättsverige, som är väldigt tydliga med att de tycker att funktionsrättskonventionen ska bli lag.

SPEAKER_00Men jag tycker att det är en viktig aspekt. Man kan tycka att vad kommer det att göra för skillnad? Det kommer att skillnad för det kommer göra att vi på ett helt annat sätt har ett verktyg för att kunna utkräva vår rättigheter. Vad händer nu innan den har blivit lag? Jag menar att den finns fortfarande där. Och egentligen det finns ju också ett ansvar att tolka utifrån den. Så det är också viktigt att vi, även innan den har blivit lag faktiskt för mycket högre utsträckning och beropar den. Men det är inte heller så vanligt vad man gör bara styrister eller andra aktörer, tror jag.

Sofia StigendalDet tycker jag så intressant, varför gör man inte det? Om det finns någonting som jag kan hänga upp det på, varför hänvisar man inte till det? Vist att alla inte har kunskap. Men om jag ska driva någonting, då tar jag väl reda på. Grundläggande känns det som att FN-konventionen känns ganska grundläggande att hänvisa till det om det finns. Ja, ja. Det kan inte du svara på, men jag bara tänker högt att det känns så konstigt att vi inte har kommit längre. Jag hade någon diskussion med en av intresseorganisationerna inom funktionsrätt också, som sa att FN har ju kritiserat oss för att bryta mot om det var artikel 19 eller någonting med boenden.

Sofia StigendalMen varför använder inte vi det då mycket och trycker mycket mer på det i funktionsrättsrörelsen. Det kan ju inte du svara på. Jag tycker att det är fascinerande att vi inte tar mer använder det som redan finns. En del av mig, och nu säger det här bara som en vanlig människa som följer som påverkas av alla de här debatten kring det saknas lagstiftning eller det måste skärpas eller någonting. Utifrån så kan man ju bli så här: ja, fast handlar det inte det i slutändan ändå om politisk vilja och allt möjligt.

Sofia StigendalFörst hade vi FN, det lyssnade vi inte riktigt på bankonventionen är som en lagstiftning nu. Men jag hör fortfarande hur man bryter mot den och inte implementerat den fullt ut.

SPEAKER_00Jag skulle våga påstå att en av de. En av de största svårigheterna, eller det finns ju flera stora svårigheter, men en av de största svårigheterna som vi har och behöver slåss med lite i Sverige när det gäller funktionsrättfrågor, det är ju delvis att alla säger att de tycker det här är viktigt. Men det mindre hela, alla påstår att säga att det här är viktigt. Och då händer det alltså. Det vill säga att frågan är så i frågor som är väldigt mycket mer väcker mycket mer debatt, mycket som är mer kontroversiella, då blir det ju också väldigt mycket olika perspektiv på hur kommer vi vidare där.

SPEAKER_00Här är det på något sätt en fråga som berör så otroligt många människor i samhället och som ändå trots det ofta hamnar i att jag tycker det är viktigt och sen så blir det ett konstaterande av det, men sen relativt lite som faktiskt förändras. Jag håller med om att i mångt och mycket så handlar det faktiskt om politisk viljör. Men det handlar ju också nu kommer tillbaka till det början med om perspektiv på vad det här är för typ av frågor. Att man inte ser det just som rättighetsfrågor som frågor om någonting som faktiskt är utkräbart, någonting som faktiskt inte är i form av det här gör vi för att vi är schysta eller i form av om vi har resurser.

SPEAKER_00Utan det handlar ju om att om man är förtåendevald i Sverige så jobbar man ju faktiskt på folkhetsuppdrag. Det är hela svenska folket, och det innebär ju också personer med funktionsnedsattning. Och det betyder ju att. Det här stora perspektivskiftet som egentligen skulle behöva komma till. Och som faktiskt är det som FNs funktionsrättskonvention kräver. Vi har inte fullt ut gjort det. När en elev till exempel inte får som behövs i skolan, då beskrivs det som ett resursproblem. När en patient inte får tillgång information i tillgängligt format, så beskrivs det som en organisatorisk utmaning. När en person som inte kan använda kollektivtrafiken så pratar vi om praktiska svårigheter.

SPEAKER_00Men det här är ju systematiska hinder. De drabbar ju människor på ett sätt som att föreställer att man inte skulle få gå om bord på en buss på grund av sin kön eller sin etnicitet. Då skulle ju folk på en gång och pratar om att det är diskriminering. Det pratar ju ofta om tillgänglighet snarare som en service snarare än en rättighet. Och det här tycker jag är ett jätteproblem. Jag brukar tänka i synerhet på tänkte till exempel hiss. Jag brukar ta det ibland som exempel. Hur många har inte fastnat en his någon givet i livet av de här förmodligen gjort det och det är en jätteobaglig känsla.

SPEAKER_00Det är inte alls roligt man kan få panik för mindre så att säga. Men om en person som till exempel är hörande fastnar i en his, så brukar det oftast finnas någon typ av system för kommunikation. Och man hör eller man ser, man kan se om man trycker på en knapp att det blinkar en lampa. El man kanske kan anropa. Det finns ju ett anropningssystem. Men många hissar har varit bygda på ett sätt att om man till exempel en död person fastnar i samma hiss. Så funkar inte systemet alls. Man kan inte höra om det är någon som.

SPEAKER_00Även om det finns en sån knapp som du ska kommunicera med, så finns det till exempel ingen bildkamera. Vilket gör att om ditt språk är teckant språk, då kan inte du kommunicera för du kommer inte höra om något svaret. Och om hissen dessutom inte har ett glasparti som du kan titta ut, då kommer du inte heller höra om det är någon som står och knackar utan företar sig in. En sådana grejer grej som hur vi bygger en his. Har vi faktiskt byggt den? Nu ska man inte fassa histare det första taget, men har vi i överhuvudtaget tänkt in att är den hissen byggt på ett säkert sätt. Har vi en beredskap i olika situationer för att människor faktiskt är olika.

SPEAKER_00Har vi designat ett samhälle utifrån idén om att vi är olika eller har vi designat den bara utifrån samtagen om vilka typer av människor som får höra till. Då är det inte bara en fråga om tekniken och vi hade inte resurser att tänka hela vägen utan det är en fråga om faktiskt lika rättigheter och uthandling i samhället. Jag tycker det är väldigt intressant för det handlar mycket om hur vi ser på frågorna.

Sofia StigendalJa, då har vi någonstans en inbyggd systematisk diskriminering.

SPEAKER_00Ja, absolut, absolut, absolut. Och jag tror att en av de största utmaningarna här är att vi fortfarande behandlar många just tillgänglighetsproblem som olika undantag. Och sen så ursäktar vi dem i efterhand när det själva verket faktiskt är förutsägbara konsekvenser av hur vi har byggt systemen. Och om vi kan förutsä ett hinder, och om det är återkommande och om det gång på gång drabbar samma grupp, då är det ju svårt att beskriva det som en elskningsmisstag. Då är det ju fråga om en struktur. Det handlar om att vi har byggt ett samhälle utan att tänka in just att samhället ska vara till för alla, att alla människor har rätt till självbestämmande.

SPEAKER_00Och att vi ändå har en hög and del av befolkningen med olika former av funktionsnedsättningar. Vi har ett ansvar att bygga ett samhälle för alla.

Sofia StigendalOch det kanske då blir ännu tyngre. Då har vi just nu att tillgänglighet är en diskrimineringsgrund. Så att utifrån hiss, utifrån studier eller vad det nu är för någonting, så man i så fall kunna säga att ni bryter mot tillgängligheten här.

SPEAKER_00Och det finns ju många rättsfall där man kan. Man kan ju ställa krav på arbetsgivare, men också när det gäller det har också varit en förändring när det gäller var och tjänster och anpassning. Sen säger ju lagen också att det ska vara man tar hänsyn till ekonomiska och praktiska förutsättningar och en hel del annat. Men det finns ju. Det här testar kontinuera lite domstol. Vad går gränserna? Varför typ av tillgänglighet kan man avkräva och så vidare.

Sofia StigendalEn del av de som lyssnare också tänker kring personlig assistans och sådana saker. Hur får man in det mänskliga rättigheter utifrån det perspektivet. Det är inte en tillgänglighetsfråga utan då blir det mer en sån här: okej, personer får inte personlig assistans för budget, för att de säger att du når inte upp till vissa basala krav? Det blir mer om mer detaljer i gränsdragningar vem som ska få det där stödet.

Sofia StigendalFör personlig assistans. Och man går in och petar i lagen att den här personen eller den här personen, de här rättigheten, de här grundläggande behoven eller någonting. Hur kan man komma åt det genom en mänsklig rättighetsperspektiv på något sätt att höja blicken ännu mer att vi inte behöver gå in på detaljer hela tiden. För det kan jag se så himla mycket att man bryter ner befintliga lagstiftningar och ska göra dem ännu tydligare snarare än om det inte står där, låt oss bara lösa problemet.

Sofia StigendalDet kanske jag var rörlig, men förstår du lite vad jag menar?

SPEAKER_00Jo, absolut. Det som är så himla svårt i det här, det är att den frågan inte kommer hela tiden, det är såklart också. Det har ju också apropå LSen. Det är ju att i slutändan så blir frågan inte allting en resursfråga. För det handlar ju om hur mycket resurser ska samhället lägga för att skapa ett tillgängligt samhälle för alla. Det första svaret på det är såklart att det kommer kosta betydligt mindre resurser om vi gör rätt från början. Det är nummer ett. Så att vi skapar ett samhälle, överlag som möjliggälestämmande för fler.

SPEAKER_00Det skulle jag vilja säga att det kan vi göra genom att bygga betydligt mer tillgängliga lösningar och överlag, un är själv utforming och design. Då skapar vi ett samhälle där betydligt fler människor och överlag kan vara inkluderade om stämmer sin egna. Men sen är det givetvis så att det även är en fråga om att för att kunna få tillgång till basala behov och rättigheter så kan man ju också behöva stöd som också innebär att man behöver ha resurser utöver det på olika sätt. När den här invändningen kommer, är det inte bara en resursfrågan.

SPEAKER_00Självklart spelar resurser en roll, men rättigheter finns ju för att vissa saker inte ska vara beroende av tillfälliga prioriteringar. Om vi accepterar att utbildningen är en mänsklig rättighet så kan vi inte säga så här att vi har inte råd med utbildning i år. Om vi accepterar att människor har rätt att inte diskrimineras, så kan vi inte säga att vi inte råd med likning just i år. Eller vi säger att det ska finnas en polis och så vidare. Men det här året har vi ingen polis där vi hade inte tillräckligt med resurser för det. Där har man ett ansvar från politiskt håll. Nu kommer vi faktiskt se en av de svåra frågorna också.

SPEAKER_00Det är att jag skulle våga säga att människor ibland det är svårt att fullt förstå vad det innebär med rätten till självbestämmande om man själv inte har behövt reflektera över det. Och där blir det så tydligt att man brukar säga att till exempel, det kommer inte en hörskelslinga i regeringens sammanträdesrum för vi faktiskt fick en minister som hade behov av en hörskelslinga. Du har väldigt många politiska församringar där du absolut inte skulle kunna stå och vara med i talastolen om du till var i talastolen om du är rullstrosturen.

SPEAKER_00Du har inte anpassat det finns inte ett höj och sänkbart podium. Därför man har alldeles tänkt tanken att den person som är rullstulsburen skulle kunna vara folkval på den nivån. Det är inte för att den första personen kommer och ge den här barnbutan som faktiskt de här sakerna blir. Det är ju jättesarligt att det ska krävas. Men det är därför jag brukar säga att det behövs betydligt fler personer i maktens rum som har egen erfarenhet av olika former av funktionsnedsättningar också. De ska ju vara baserat på sin vilja, ambition och kompetens. Men jag tror också att det är extremt viktigt att man också vågar utöver det att man tar kampen för de frågorna man är engagerad av i.

SPEAKER_00Och så visar att tillgänglighet är en fråga för oss allihopa. Det är rätt att man inte är för syn på det här. Men jag tror att det är ofta ställa fel frågor om jag ska veta. Vi frågar vad kostar tillgänglighet? Men vi ställer sedan frågan: vad kostar otillgänglighet? Vad kostar skolaslyckande? Vad kostar arbetslösheten? Vad kostar psykisk ohälsa? Vad kostar utanförskap, vad kostar förlorad kompetens? Vi låter narrativet styras av en berättelse snarare än den motberättelse som det faktiskt handlar om att det är extremt kostant för ett samhälle när så många människor blir uteslutna.

Sofia StigendalOm man tar den här, vi behöver ställa bättre frågor. Vi behöver få in konventionen som lag. Vad mer krävs för att vi verkligen ska gå från gå till att mänskliga rättigheter blir mer av ett styrmedel oavsett politisk tillhörhet eller nivå av kommun, region, nationellt. Vad krävs mer tror du för att det verkligt ska bli verklighet att vi ställer de frågorna och vi utgår från det.

Sofia StigendalÄr det bara att nej, det tar jättemycket tid. Hur kan vi snara upp detta?

SPEAKER_00Det är en jättebra och viktig fråga. Det som är lite svårt i detta svar är just nu tyvärr sig en utveckling i världen där vi går precis och motsatt hål. Där hela det regelbaserade världsordningen som jag arbetar med som egentligen handlar om det system som vi egentligen började och skapade efter andra världskriget utifrån de förfärliga, de extrema brott på mänskligheten som skärde förintelsen och folkmor där människor systematiskt dödades till och med på grund av sin etnicitet, på grund av sex miljoner ljud med väldigt många närkomma funktionsnedsättning också och så vidare.

SPEAKER_00Det fick ju världen att vakna upp och insis att vi behöver ju ha ett system, ett system som är överordnat varje enskilt land, för det här är ju faktiskt att man ska komma ihåg att det här var ju något som nas i Tyskland gjorde mot sina egna medborgare. Då behöver vi skapa ett system. Och så har vi byggt det systemet, och det systemet har sedan utvecklats under 80 års tid. Och vi har fått mer lagar, mer regler. Vi har utvecklat sig något. Och det är ett enorma framsteg. Det måste vi faktiskt säga enorma framsteg när det gäller basala fri och rättigheter för människor.

SPEAKER_00Där Sverige är ett land som också i många frågor har gått i branschen. Men det vi nu ser globalt är en om tillbakång. En tillbakarång där vi plötsligt börjar ifrågasätta de här systemen och börja ifrågasätta kring hur vi överhuvudtaget ska ha samma typer av gemensamma regler som gäller alla länder. Men också i vårt ebland mer och mer dessa olika typer av basala idéer om alla människor ligka att börja sätta på undan tag. Jag tror att det är vissa saker som är viktiga nyckelfaktorer för att vända den här utvecklingen.

SPEAKER_00Jag tror att en av de viktigaste frågorna är att jag tror att man behöver synliggöra att det här är en fråga som gäller all. Det handlar inte bara med lite minoritet. Ibland så tänker man att funktionsrät handlar om 10% av befolkningen eller det är någon slags särfråga sääret. Men det här är ju en grundläggande rättighet som påverkar allihopa. Det handlar ju om att alla människor har någon typ av mänsklig variation när de inte alla har en funktionsnedsättning. Och någon gång i livet kommer man möta begränsningar. Det kan vara på grund av ålders, sjukdomskada stress, tillfälliga nedsättningar eller just permanenta funktionsnedsättningar.

SPEAKER_00Det handlar inte om några få, det handlar om vilket samhälle vill vi bygga. Så jag tror att det behövs en förändring i synset. Jag tror att vi behöver också vara påminna om varför det här är viktigt. Men jag tror också att vi behöver fokusera på hur vi utvecklar de här systemen på olika sätt. Men såklart det går inte att komma ifrån att en av de absolut viktigaste bitarna i detta är den politiska viljan. Det här var vi en annan utmaning för ett land som Sverige skulle vilja säga.

SPEAKER_00Vi är ett land som traditionellt alltid har tänkt att vad ska man säga, politiken är god. Politiken vill oss väl. Det här uppgår från att vi vill ta hand om den personen som behöver ta hand om. Och det där är ju någonting som jag skulle vilja säga. Många andra länder som inte som har en betydning mer en annan typ av historik som har präglats länge av krig, förtryck och olika former av övergrepp. Där har man ju insett rätt tidigt.

SPEAKER_00Man kan inte bara lita på att det finns ledare som vill alla människor i ett sammanhäl. Utan väldigt ofta är det så att man kan få pickar ut vissa grupper som man tycker ska exkluderas av samhället, man polariserar, man tycker inte alla människor olika värda. Då behöver man bygga andra typer av system i en demokrati, det vill säga att man behöver ha robusta system, lagar regler, domstolar som är oberoende, fria medier som kan granska. Det är ju det som är kärnt i den liberalet. Vi behöver ha de här systemen på plats, ifall det är så att juridiken, förlåt om politiken, men politiken kanske inte alltid i vildvärd.

SPEAKER_00Jag tycker ett av de mest intressanta exemplen jag brukar jämföra om man titta Tyskland och Sverige, helt olika historik såklart. Men det är ju så himla intressant för att Tyskland har ju verkligen efter andra världskriget inte utgått från att politiken alltid igod. Där har man ju byggt in andra typer av system. Där har man till exempel en författningsdom idag, som är en domstol som till och med kan sätta stopp för lagstiftning som är inskränkande när det gäller friorättigheter. Man har infört vissa klausuler också som gör i grundlagen att man inte kan vissa rättigheter är så basal att de ska aldrig kunna avskaffa.

SPEAKER_00Det har ju att göra med att man har den historiska erfarenheten av vad som händer när människan stängs mot människan och ofta har det att göra att det inte går så bra för ett land när resurser är begräns och när man har mindre resurser då behöver man ju hårdt prioritera. Vi är ju ett av världens rikas länder, en av världens starkaste välfärdsstater. Det där tänker jag också ibland att vi ska vara stolta att vi har byggt ett land som ser ut som det gör. Men en del av att vi är det här landet och att vi överhuvudet har lyckats skapa det.

SPEAKER_00Det är ju ett att vi har. Vi har en lång historik av att inse vikten av att inkludera alla människor på arbetsmarknaden till exempel. Och det är alla reformer vi gjorde när det gäller minst att inkludera kvinnor på arbetsmarknaden. Varför ser vi inte på samma sätt när det gäller personer med funktionerna för mig är det helt obekripligt. Vi har byggde ett av världars rikas länder baserat på att inkludera kvinnor på arbetsmarknaden. Förstår ni vilken otrolig tillväxt det skulle vara i det här landet om alla de personer som finns här idag som inte har tillgång till arbetsmarknaden på grund av att de systematiskt utflöts på olika sätt, både strukturellt eller för att man inte ser deras potential på grund av olika funktionsnedsättningar.

SPEAKER_00Om alla dessa människor skulle kunna få möjlighet att utifrån sina villkor att bidra också. Det hade ju varit nästa stora hopp i Sveriges framgångshistoria. Jag återkommer hela tiden till det här med perspektiv. För jag tror att de är extremt viktiga. Jag tror att det är viktigt att absolut kunna utkräva rättigheter i domstol. Jag tror absolut det är viktigt att ha visioner och ramar för vad som ska bli nästa steg. Men jag tror framför allt att vi behöver ändra vårt perspektiv. Det här är inte en fråga om att det är synner människor.

SPEAKER_00Det här handlar om att det finns massa med människor i samhället som idag strukturellt inte har tillgång till lika rättigheter både för att vi har byggt system av samhället som inte är tillgängligt, men också för att vi inte ser deras potential och de resurser eller våra potentiala och resurser. Så jag tycker det är här. Jag håller branta här för att ändå synset.

Sofia StigendalJag älskar det. Det är mycket utropstecken i dina kommentarer. Älskar du.

SPEAKER_00Ett sätt att göra det, alltså att förändra de här synsätten, det är ju såklart ett rättsföretaget. Jag har ju en gång i tidare jobbat på innan vi hade vår nu diskrimineringsombudsman, så fanns det fyra stycken av ombudsmän och en av dem arbetade specifikt med frågor om funktionsnedsättning. Kallades FO, så jag var jist på den tiden. Och har ju hanterat både där och i andra roller, både på byråd mot diskriminering också. Enormt många ärden som har att göra med just diskriminering av personer med funktionsnedsättning. En av de sakerna som jag tyckte var svårast är att ett enskilt fall är ju superviktigt, men hur får man det att påverka större och fler än bara i den enskilda personens situation.

SPEAKER_00Och där tror jag att det är superviktigt för oss jurister att vi, såklart många, många, speciellt myndigheter som har det som ansvar, behöver tänka hur kan vi se till att även om det blir ett enskilt rättsfall, att det är något som kan få ringa på vattnet och påverkar Sverige. Den organisationen som jag var ansvaret för en gånga tiden bör mot diskriminering. Vi genomförde Sveriges första situation-testing kopplat till funktionsnedsättning. Det vill säga att vi sökte.

SPEAKER_00Det var ett led i just strax berätta vad det, men det var just för att skapa synlighet för den strukturella diskrimineringen som finns. Vi sökte det en sam modell som vi och har. Vi valde att söka jobb artificiellt, så det var inte jobb som vi sökte inte om på riktigt annat två fick vi av personer som skickade in 50 stycken jobbanssökningar. I det ena fallet hade en person en funktionsnedsättning och andra fallet hade personen inte detöver det, var de helt identiska. Samma erfarenhet, samma kompetens, samma meriter, samma skön.

SPEAKER_00Vi tar bort allt annat som skulle kunna. Och då visade det sig att personerna som hade en funktionsnedsattning blev kalla bara på tre personer som inte hade det blev kallad på 19. Det här är superintressant för det var ju ett sätt, det var väldigt tidigt 20-25 år sedan, men bara för att visa att det var ett sätt att försöka påta. Ni kan inte påstå att det bara är slumpen i enskilda fall för det här är strukturellt. Och jag tror att vi behöver fortsätta att sätta frågorna på agendan på olika sätt. Och det gör vi såklart både, som jag sa, testan vad går de här gränserna ett rättsfallet taget.

SPEAKER_00Jag tycker det är intressant när polisen blev fält till exempel, de hade det rada för att de inte hade jätte anpassning till en medarbetare som arbetade hos dem och som var dyslektiker. Och personen fick sen fick inte behålla sitt jobb. Och då var det baserat på att man inte tyckte att personerna hade fullfält vissa arbetsuppgifter. Men de här arbetsuppgifterna hade utan problem kunnat klara sig av jättebra om man bara fått tillgång till ett enda enkelt program som kostar 300 kronor och som gör att man som dyslektiker att det inte måste vara något.

SPEAKER_00Ja, men exakt. De här rättsfallerna är superviktiga för de hjälper oss att förstå vad går gränserna. Vad menar vi när vi säger att arbetsgivare har ett ansvar? Hur mycket resurser behöver man investera och så vidare. Jag tänker både såklart ett enskilt rättsfälligt taget genom olika aktörer som sygna. Men sen behöver du återkommer fortfarande till samma sak. Vi behöver ett perspektivskift i hur vi ser på de här frågorna. Funktionsrätt är inte en separat fråga, det är en basal del av ett samhälle där vi alla får plats. Det är en grundläggande del av demokratin.

SPEAKER_00Det här tycker jag är ett annat ansvar för varandra personer som är makttavare och folkvalet att faktiskt ta med sig in i makten rum.

Sofia StigendalJag tänker att man kanske även kan ha med sig det i sin yrkesprofession oavsett även om man nu inte är politiskt ansvarig för någonting. För ibland så kan jag bli lite så här. Jag kan bli lite ledning ibland när jag kan se så många fantastiskt kloka intelligenta människor som handlägger, eller som möter människor i de här olika instanserna som säger så här: ja, men det står så här i lagen eller det står så här i min processordning eller någonting.

Sofia StigendalOch så tänker jag så här: ja, jag menar inte att alla ska bli rättsavrister att göra precis värt om det är inte det. Det går ju att fråga sätta. Det går att är det här verkligen i linje med mänskliga rättigheter i så fall. Klocka det här någonstans. Gör vi på rätt sätt. Om man höjer blicken lite själv också. Och faktiskt lyfta det till sin chef och lyfta det till nästan. Jag tror inte att någonting händer om vi inte vågar vara lite obekväm eller fråga, stämmer det här verkligen?

Sofia StigendalGör vi verkligen rätt.

SPEAKER_00Och framförallt, 100%. Och det är precis det här. Man behöver ju också fundera på i varje situation den roll och mandat man har. Vad kan jag göra? Vad kan jag ta för ansvar? För problemet är att ansvaret är ofta fragmenterat. Du har en handläggare som har anvisat i riktningen, och en myndighet som har anvisat i någon lagstiftning. Politiker har hänvisat till myndigheter, domstolar hänvisar till underlag och till slut är individen som står där med konsekvenserna utan att någon tar ansvar. Och där tänker jag att man har ett ansvar. Titt exempel, jag började jobba med det var en helt ny lagstiftning som kom i 2006 när jag jobbade på ombudsmannen.

SPEAKER_00Och då fick vi det första ärendet någonsin som hade att göra med en barn eller elev som upplevde att personer hade blivit diskriminerade i skolan. Och då var det en situation som inte var den här. Man kan säga att situationen var ett slag att vi varit tvungna att göra en analys av flera begrepp i lagstiftningen som aldrig hade använts förut helt enkelt. Vi var tvungna att göra en analys kring ett här en jämförbar situation. Two, har det faktiskt uppstått någon diskriminerande effekt.

SPEAKER_00I det här fallet så var det en pojke som hade blivit annorlunda och behandlad vid sin skolavslutning. Och det här är så intressanta för där tittade vi på vår egen roll och sa: Jo, men vänta nu, här behöver ju gå i Bradshen, för det här har inte testat. Jag har ingen gjort förut eller om inte vi tittar på den här situationen och faktiskt säger att jo, just den här situationen var tillräckligt allvarlig att upplever vi även om någon annan skulle säga att det var något alls för att testa och gå vidare. Vem kommer då? Jag tänker att där har man ju också ett ansvar tänker jag utifrån sina olika roller att fundera på vad kan jag göra i den här situationen om det gäller just perspektivski på den här frågan.

SPEAKER_00Är det rimligt att så många människor inte får tillgång till personerna rättigheter. Jag tycker det är.

Sofia StigendalJa, men precis. Det är så många som säger så här: vad kan jag göra som vill göra någonting? Och samtidigt ser sig så väldigt begränsade av att jag har ju bara min lilla plattform där jag jobbar med de här frågorna på det här sättet. Och jag är ju styrd av dem ovanför och så. Jo, för det betyder ju inte att du inte kan ifrågasätta. Det betyder inte att du inte kan lyfta perspektivet.

SPEAKER_00Och sen så tänker jag också så här. Om man ska ta det väldigt praktiskt när du planerar ett möte. Varför lägger du mötet? Är det en lokal som alla kan vara i och komma in. När du har ett digitalt möte. Är det så att du utgår från att alla ser eller presenterar du alla som är i mötet? Var någonstans befinner sig. Om vi börjar komma in på detaljer så finns det en miljon saker som vi kan göra. Både för att göra våra arbetsplatser mer tillgängliga så att människor kan känna sig inkluderade på arbetsplatser på olika sätt.

SPEAKER_00Men också för att i våra olika verksamheter som vi verkar i att faktiskt säkerställa att människor kan känna att de kan vara delaktig. Jag tänker också att i dessa tider finns det så himla mycket som också kan göras. Man fann ju lätt i vad som inte går. Jag är ofta på jakt efter innovationer och vad som faktiskt går. Jag var på en fantastisk. Jag var på en fest, en privat fest, den var fantastiskt också. Men jag såg det fantastiskt till vad kan man säga, innovation som gjorde med sin land.

SPEAKER_00En vän till mig som har hörsensättning, den var på den här festen och så säger han till mig, Anna, du måste prova mina glasögon. Och först blir jag helt förvirrad och prova din glasögon sätter jag på mig mina glasögon. Och sen i realtid, medan vi pratar, så blir det som ett prompt in i glasögonen, så ser jag allt han säger. Han har ju en hörsenlägsättning så i många fall har han behövt ha med sig utan mycket som man ska sätta och sen dålig upptagning och så hör man. Det handlar ju om att han ser exakt vad jag säger, eller han kan läsa vad jag säger i realtid.

SPEAKER_00Nu kommer det här riktigt spännande och den kan också realtid så översätta till typ 30-40 olika språk. Så helt plötsligt så har du vet att man är lyssnärd i elapsen, webbell och satta och göra att det här är jättespännande för det sker saker som innovation hela tiden. Och då får man ju fundera på vad är en innovation för vår tid. Och vad kan vi göra till exempel, vad kan vi använda för verktyg för att anpassa så att fler människor kan vara delaktiga. Ibland så tänker man wow som det här med att det dyker upp framför alla glasagan.

SPEAKER_00Det känns ju som science fiction. Men jag tänker också på tusen andra sådana saker som genom historien har förändrats. Om du tänker på Braille till exempel och hur Braille kom till punktskriften, hur den kom till och hur den förändrade världen en gång i tiden. Det är så otroligt många innovationer och allting har ju sin tid. Den som inte kände till Bre att när han var barn, han blev blind som barn.

SPEAKER_00Problemet var inte bara att han inte kunde se det utan hela samhället var organiserat på ett sätt så att inget an att alla andra skulle kunna se. Så ingenting var tillgängligt från. Böcker var inte tillgängliga, kunskaper man inte tillgängliga, utbildningen var inte tillgänglig. Det som var så genialt var att Bel bestämde sig för att han försökte inte förändra människor och han bestämde sig för att han ska förändra systemet och det har det här den röda trodden kredikare i den här tiden. Det är det som också är tjänade i funktionsfältskonventionen. Så han kommer ju få ett helt nytt system för att kunna läsa även om man inte kunde se.

Sofia StigendalDet finns jättemycket. Nu hoppar jag lite. Jag blir jätteglad över alla innovationer. Så känner jag att nu är det nerstämningen för nu går jag tillbaka till ju. En sak som jag kan bli lite bekämd över. El jag kan bli lite så här: varför kan det gå till så här? Som i dagarna nu så röstar ju riksdagen genom en skolreform som funktionsrättsverige säger: skrider både bort barnkonventionen som numera i lagen och funktionsrättskonventionen.

Sofia StigendalDå blir det så här: hur kan man göra det? Hur kan man politiskt rösta igenom någonting som innebär försämringar som direkt bryter mot lagstiftning som vi ska följa? Jag förstår inte hur det funkar.

SPEAKER_00Jo, det är väl så friga mattdelningen i Sverige. Det var ju där jag var inne på lite tidigare. Vi har ju inte en författningsdomstol i Sverige som till exempel som Tyskland precis, som på förhand kan gå in och säga att den här lagstiftningen kan inte tillämpas. Den kommer inte kunna gå igenom för den bryr dem rundläggarde friatigheter på konstitutioner och så vidare. I Sverige är det ju praktiken så att vi har ju våra folkmål där enorm makt och det betyder ju att det är tillräckligt många som vill samma sak, då kan de ju genomföra det.

SPEAKER_00De kan ändra lagstiftning och de kan ju till och med ändra grundlagen och när det är lite svårare så är det fullt möjligt. En av de absolut viktigaste aspekterna i ett land som Sverige skulle vilja säga, när vi ändå inte har en författningstol till exempel. Och där vi nu också ser tyvärr att vi har vårt lagråd. Det som händer i Sverige. När man ska ta fram en lagstiftning, så har vi ju ett beredningsväsande. Det betyder det. Om man skickar ut förslag till lagstiftning till väldigt många olika remissinstanser för att höra vad tycker ni om den här lagstiftningen.

SPEAKER_00Då i teorin är det så att utifrån alla dessa olika åsikter så ska man sedan vrida vända för bättre lagstiftningen. Och sen så går också lagstiftning ofta till lagrådet, som är bara högsta jurister som sitter och tittar på detta och sen säger att det här funkar, det här funkar inte. Vi har ju sett en utveckling tyvärr där man, båda allt mer från politikens håll, faktiskt väljer att gå vidare, trots att du har väldigt många revisinstanser som har sagt att nej, det här kommer vi absolut. Det avstrykar att vi tycker inte det här är en bra idé.

SPEAKER_00Och till och med lagrådet. Vi har ju några sådana fall på sista tiden. Och det mest kända fallet är straffbarhetsåldern som ska sänkas till 13 år. Som också är en fråga som i högsta grad har att göra med funktionsrätt. Det finns en stor överrepresentation bland barn med NPF-diagnoser som begår olika former av kriminella handlingar. Och då är det såklart så att inte något ska sänka straffbarhetslöden så att 13-åriga potentiellt kan hamna i fängsar. Det kan ju vara barn med funktionsnedsättningar som dessutom inte har konsekvens tänkfullt utvecklade.

SPEAKER_00Jag är otroligt kritisk, extremt kritiskt till att genomföra det nu att det kommer om röstningar väldigt snabbt. Där ser vi att det gicket ut och så att det här får ni inte göra, det här blir det, det här är helt oakceptabelt. Det var den hårdaste kritik jag någonsin har läst. Och trots det så väljer man att gå vidare. Den kräsa sanningen är att det man kan göra i Sverige är att innan en lagstiftning väljer på plats, då har man mycket möjlighet att påverka. Man kan bilda opinion, man kan svara på remisser.

SPEAKER_00Man kan på olika sätt försöka synliggöra varför man inte tycker att det här är rätt väg att gå. Men den kräsa sanningen är att om tillräckligt många ändå tycker att det här är rätt väg att gå, då kan man rösta igenom det. Har man majoritet i riksdagen så blir det verklighet. Vi har inget sätt att förutom att försöka påverka från olika håll och sen såklart förhoppningsvis på traditionellt sett, man har aldrig fullt ut följt alla rekommendationer från lagrådet, som är den högsta juridiska instansen. Men det har ändå skett en förflyktning och det är en stor debatt om det.

SPEAKER_00Det är ändå väldigt många, inklusar jag själv, som är kritiska till det att man i högre utsträckning än tidigare inte förhåller sig till den kunskapsbas som finns hos många olika instanser som är experter och som faktiskt lämnar in olika synpunkter när det kommer lagförslag och också i synnerhet och lagrådet. Då när vi inte har den här författningstolen som man har till exempel i Tyskland. Då har vi inte heller någon instans som kan gå in och stoppa lagstiftning. Det som går att göra, det som kan hända är att om en lagstiftning går igenom, men som man ändå på ett eller annat sätt kanske finner bryter mot grundlagen eller överordnade värden av något slag, då kan man i ett enskilt fall så kan dosol välja att göra lagprövningar.

SPEAKER_00De kan välja ett enskilt fall se om kommer vi tillämpa den här lagstiftningen eller inte. Men det är ju fortfarande bara i det enskilda fallet så att säga. Jag tror att vi kommer få se en utveckling där domar och mer faktiskt. Vi kommer se ökad utveckling när det gäller lagprövning där för att vi just nu får igenom fler och fler lagar som har mycket sämre kvalitet än vad den har haft tidigare. Jag tänker att den viktigaste faktorn här är att använda den röst man har.

SPEAKER_00Om man ska vara helt ärlig, är det så att man upplever att det inte går åt rätt håll, då behöver man ju säga ifrån på riktigt. Det där är väl också en liten utmaning som jag prått mycket med. Vi har ju en konsensuskultur i Sverige. Vi är vana och vi kommer tillbaka till det här. Politiken är god, den vill oss väl. Vi försöker påverka genom att ha samtal. Nu har det inga enorma proteströrelser. Det är inte en tradition av en några proteströrser på gaterna med miljontals människor.

SPEAKER_00På det sättet som man har kunnat se kanske i en del andra länder när det har gått väldigt snabbt fel håll. Det gör ju också att om vi inte har den traditionen, då blir det också lite obekvämt att se ifrån. Ut vi vill ju gärna inte bråka för mycket. Vi vill gärna vara till problemet är när det sker massa med olika förändringar som var och änd för sig kanske inte är så farliga men de gemensamt när man tittar tillbaka kan de förflytt oss till en helt annan plats som vi var från början.

SPEAKER_00Och då handlar det inte primärt här bara om funktionsrättsfrågor, utan för mig är det här större demokratiska fråga och jag tycker. För det sker väldigt mycket förändringar just nu som inte är fullt ut bra.

Sofia StigendalJag håller helt med om den. Jag har faktiskt tänkt själv: att det ligger oss i fatet att vi är sådana lagommänniskor, men att vi verkligen är så här att man formulerar sig, man tänker på orden och så här. Jag tänkte på det när du sa också att lagrådet hade gått ut och kritiserat det som hände nu och de skarpa storag som du har läst. Och jag kände så här: och gissningsvis, om jag skulle läsa det som inte är jurist på det sättet.

Sofia StigendalSå skulle jag ändå tycka att ja, är det så hårt.

SPEAKER_00Jag ska prata fortfarande juridiska så här när du är det av.

Sofia StigendalNär vi kritiserar så är det fortfarande med mycket ord som bara fortfarande ord som inte har så mycket känsla i sig. Även när du inte är juridiskt språk där. Jag har också tänkt så här att vi borde bli mer som fransmännen i den bemärkningen att gå ut på gatorna och bara.

SPEAKER_00Jag tror att det är dialog är det bästa. Jag tror inte att vara uta på gatan alltid är den bästa lösningen. Jag tycker dialog har också. Problemet är ju att om någon inte lyssnar till slut så måste man inse att då behöver det om inte kostar någonting att fatta beslut som är helt tokiga. Var poängen då, då kan man ju bara fortsätta. Varför kan man fortsätta? Hur kan man fortsätta med den här typen av prioritering.

Sofia StigendalDet är det det menar egentligen. För mig representerat gå ut på gatan är med den där att okej, opinionen gör att det kostar. Opinion gör att politiskt säga. Nej, men nu har inte jag råd att driva den här frågan.

SPEAKER_00Då kommer vi tillbaka till det vi var inne på förut. Varför är det så svårt i just våra frågor eller de här frågorna? Därför att opinionen är existerande. Det låter så hemskt. Det finns ju många andra frågor till migrationsfrågor eller frågor. Det är många frågor som väcker så otroligt mycket debatt. Och när de väcker så pass mycket debatt, vissaligen tycker vi väldigt många olika. Det kan vara mycket mer hård. Det finns ju många som att vi ska stänga grösen och vi ska inte ha någon acid behandling överhuvudtaget finns det ju en del politiker som tycker.

SPEAKER_00Å andra sidan får det andra människor också som då kanske står långt därifrån och säger vi måste ta mycket mer ansvar i Sverige. Det ska vara med en humanitär fråga. Nu tycker jag alldeles för få sig det. Men min poäng är att den här typen av frågor. Jag upplever att när vi pratar om funktionsför i Sverige, så blir det ju också att det fastnar väldigt ofta i frågan om. Jag tycker frågan om LS är superviktig. Det är inte så. Men det är inte heller den enda frågan som har att göra med funktionsföret i Sverige. Samtidigt blir det så att när man läser om det i den mediala debatten, så är det ju ofta frågor som har att göra med just meddragningar.

SPEAKER_00Och det kanske inte konstigt för det handlar det om basala rätten till självbestämmande att kunna vara delaktig som ett smakala av. Samtidigt tror jag att ska vi få en förändring på riktigt så behöver vi få till en mycket större diskussion om just perspektivet på ett inkluderande samhälle för alla, bortom bara frågan om en enskild lagstiftning. För det här är en fråga som verkligen rör hela samhället och alla människor. Jag tror att skulle fler känna att det här berör alla, då skulle ju också fler kanske bli lite förbannade.

Sofia StigendalDe såg kopplingen mellan personlig assistans i det här fallet till någonting annat tillgängligt, inkluderande någonting mycket mindre vissligen, men att det finns en röd tråd någonstans mellan de olika frågorna.

SPEAKER_00Verkligen och jag skulle vilja ge ett jättebra exempel på det. Frågan om det som jag kallar för juverilagen är ett jättebra exempel på det. Man kommer med ett förslag från regeringen att man ville införa det som man kallade för informationsplikt. Jag använda det ordet och använder ordet angeveriet för det är precis vad det är. Det man ville göra var att göra hela samhället till ett migrationspolitiskt verktyg. Det vill säga att man ville gå i en riktning där människor som inte har legalt rätt att upprätthålla sig i Sverige.

SPEAKER_00Som det är idag så finns det ett ansvar för polisen och för migrationsverket såklart att människor som inte har rätt att vara i Sverige skulle lämna Sverige. Det kan man tycka olika om. Men det är systemet och det är inga konstigheter. Men här ville man plötsligt att lärare, läkare, socialsekreterare. Alla olika yrkeskorare skulle få en legal skynlighet ansvar att om de har en patient som kommer, eller om de har ett barn i sin skola som går, och som var föräldrar till exempel då inte har den legalat, så ska man ha en skyldighet att använda det barnet.

SPEAKER_00Det skulle ju bli att man ska ange människor. Vi har haft den här typen av system, vi har haft en typ av system under kommunismen fanns det sådana system till exempel. Men det är jag som jobbar mycket global, det är de värsta systemen i historien som använder sig av den typ av verktyg och det är definitivt inte demokrati. Därför var det en som otroligt anmärkningsfär. Jag tillhör dem som varit väldigt kritiskt i den här lagstiftningen. Samtidigt ser det ut demokratiperspektiv. Men jag inser ju också tidigt att man får med sig fel på det, då behöver man se det här mycket bredare än bara som.

SPEAKER_00Det blir ju lätt annat att man tänker sig att det här handlar om personer som är ibland de mest rättslösa. Det är människor utan legalt upphålls tillstånd, utan lite papper och så vidare. Hur ska man få alla andra engagerade? Men då vände på den frågan och så helt plötsligt blev det faktiskt en fråga som rörde alla yrkeskårar nästan. Och då när vi plötsligt såg facken engageras när vi såg att läraförbunden och läkarförbundet och socialsekreterarnas svackförbund och så vidare när det plötsligt blev en fråga som gällde den stora majoriteten i samhället, då kan jag säga att då blev det ett helt annat typ av politiskt tyckte.

SPEAKER_00Och just den här frågan är när de får kanske faktiskt också. Man har gått vidare med en lagstiftning, men den ser helt annorlunda ut och så att det inte längre samma ansvar på enskilda individer. Och där kunde vi stoppa den lagstiftningen. För där gjorde vi något som är väldigt ovanligt apropå det här med att vi är ute på gatorna, vi demonstrade faktiskt, vi var ute på gatarna, vi hade manifestationer, vi skriver debattartiklar. Vi har otroligt. Det var väldigt många människor som var tillsammans och sa vet, men inte längre.

Sofia StigendalMen jag tänker så här: i det här exemplet som du gav nu med angiver i att man får den breda uppslutningen är inte det också lite på grund av att politiken i själva den lagstiftningen eller själva den intentionen faktiskt involverade alla. Jag sa så här att du som är lärare, du som är socialsekreterare, du som är läkare du ska. Och då blev de indragna och då började protestera.

Sofia StigendalI funktionsrätten så drar ju inte in andra på det sättet. De har inte en.

SPEAKER_00Ja, fast på ett sätt är det. Man kan ju säga så här att det blir otroligt mycket om vi nu har en utveckling där till exempel LSSen kraftigt beskärs. Då är ju varenda person som är ansvarig för att fatta de besluten och som behöver ha en relation till de individer som drabbas, känner jag av det högsta grad. Värenda person som sitter och fattar de besluten. Och varenda släkting som sitter och har en miljon olika andra yrken, kanske till exempel känner också av.

SPEAKER_00Jag har trepphästar som jag brukar säga när det är ett liv också av engagemang i funktionsrättsrörelsen. Jag tror att vi har inte råd med ämna-egoism eller funktionsrättsegoism. Vad jag menar med det är att ibland jobbar vi för mycket stuprör. Vi är väldigt inriktade på vår lilla smalafråga. Och det betyder inte att den inte är superviktig, men det blir lätt att vi pratar om det här är det vi behöver för oss som har en hörsynnedsättning. Det här är det vi behöver för oss som har en synnedsättning. Det här behöver vi som har en PF-niagnoser. Samtidigt som de här större strukturella förändringarna, till exempel att få igenom en konvention för att kunna förändra för allihopa.

SPEAKER_00De blir lite satta på undan tag. Så del tror jag att vi behöver jobba gemensamt vara alerade med varandra nya blicken. Jag tror vi behöver göra det utanför bara funktionsförsrörelsen, jag tror vi behöver göra det berättalat med andra som jobbar för mänskliga rättigheter för att det är en del människor rättsfråga. Jag tror att vi behöver bli bättre på att just göra det till en grundläggande rättighetfråga och inte en omförsfråga. För när det här inte en fråga om att någon ska vara snäll. Det handlar om att det är grundläggande rättigheter för människor som bor i svenska sammanhället.

Sofia StigendalJa, jag läste någonstans dessutom att säga, FN har ju dessutom kritiserat oss för själva begreppet funktionsnedsättning, hur vi använder det i Sverige hur det används i lagstiftningen och i myndighetsutövning att det borde vara utifrån ett rättighetsperspektiv. Men att vi använder det mer och mer som ett medicinsk perspektiv bara för att förklara hur omständigheter ser ut snarare än att använda det som att okej, det här är en förutsättning för en rättighet.

Sofia StigendalJag håller helt mer om det här med siloperspektivet. Jag kan bli förvånad ibland över hur intresseorganisationer inte går samman mer, och hur, både inom samma område, funktionsrättsområdet, men också hur man inte går samman mer utanför gränserna.

SPEAKER_00Och jag skulle också vilja säga: oavsett funktionsrättskommentationen så tycker jag faktiskt att man borde också använda sig mycket mer av svensk diskrimineringslag också. Både såklart, den ena biten är såklart när det har skett diskriminering och att veta vad är direkt och indirekt diskriminering tillgängligt att förstå det. Det är superviktigt för att kunna använda det som verktyg. Men jag tror också det är superviktigt att komma ihåg att hela arbetet mot diskriminering innebär ju också ett ansvar när det gäller att arbeta båda om man till exempel är en utbildningsområdare, förskolan, skola, högskola, vuxenutbildning och så vidare, när det gäller att faktiskt arbeta med aktiva åtgärder att ha anpassning, skärliga anpassningar för att människor ska kunna vara delaka på lika villkor.

SPEAKER_00Det gäller i skolan och det gäller väldigt tydligt också på alla våra arbetsplatser. Och där behövs det också ett pådrivande arbete och kunskap om vad betyder det och vad är aktiva åtgärder. Jag tror att det var ju en massa med verktyg på plats. Jag tänker att det kanske blir dags avrunda. Men jag tror att det slutar vara så snäll. Jag gillar att man är artig så att säga, alltid var artig. Jag brukar säga att allting som behöver sägas ska kunna säga, men man kan säga på ett artigt sätt.

SPEAKER_00Jag uppmanar ju inte på något sätt. Men det kanske är lite mer. Vi behöver bli fler som arbetar tillsammans. Är ju att finliggör att skapa opinion, att samarbeta, att samverka, att vara det, och att också inse att juridiken är ett väldigt starkt verktyg. Men då behöver man ha kunskap om det signal. Det är spännande att lära mer om diskrimineringslagen till exempel.

SPEAKER_00Det kan man ha siget mig eller något som ta sig att konvention eller. Jag har inte gått in på så mycket innehåll under, men det var inte meningen heller.

Sofia StigendalDet var inte riktigt meningen heller, utan det var mer att lyfta blicken utifrån mänskliga rättigheter och lite så. Är det något sista som du vill skicka med eller säga? Du gjorde en ganska bra sammanfattning alls nyss. Men jag bara tänker, är det något annat som du så här, tänk på det här eller jag.

SPEAKER_00Jag är ju evigoptimist och jag skulle ändå vilja säga att vi har ändå förflyttat oss väldigt mycket under de 25 åren jag har arbetat med det här och det vill jag ändå säga. Jag har varit med och sett tillkomsten av funktionsrättskonventionerna och även om den ännu inte är lagisk för jag säger ännu för jag utgår och hoppas att det kommer bli det ändå. Så är det fortfarande så att det finns som verktyg vi kan använda den utbildningar till viss del används den redan rent legalt i domstol och så vidare. Ochropas ibland. Det är en väldigt viktig, inte minst för påverkan av policy. Vi har sett en gemensam lagstiftning, vi har förflyttat synsättet.

SPEAKER_00Vi har börjat få väldigt mycket rättspraxis när det gäller detta. Inte lika ofta som det skulle önska, men vi får fler och fler förlandet domar när det gäller bristande tillgänglighet och därför vi faktiskt slår fast en gång för alla att vi ska kunna skapa arbetsplatser som är tillgängliga oss skolmiljöer. Jag ser ändå en utveckling som går framåt också. Men jag tror att ska vi kunna fortsätta att vara ett land som faktiskt har fryo att vi ska framåt och inte bakåt så behöver vi se en helt annan typ av politisk prioritering framåt när det gäller önstratsperspektivet helt enkar.

Sofia StigendalJag slutar med det. Jättebra. Tack så jättemycket, Hanna, för att du bidrog till att lyfta blicken lite. För det känner jag att ibland det saknar. Till dig som lyssnar. Om du precis som Hanna sa, hon har ju sin egen hemsida. Jag kommer att länka till den. Du kan höra av det henne. Och kanske att jag bjuder in dig igen, Hanna.

SPEAKER_00Länge efter att det ska gärna göra, det börjar. Jag pratar om diskriminingslagen och hur man ska använda den här timma med det.

Sofia StigendalDet var faktiskt faktiskt det jag tänkte: om man nu ska använda andra perspektiv. Hur gör man det då inom ett område som det här. Hur gör man det då för att angripa det här från flera håll.

SPEAKER_00Absolut. Och jag kan också tipsa om att på min hemsida så hittar ni också. Jag har skrivit ett antal böcker och skrifter. Fyra stycken tror jag som är specifikt kopplade bara till funktionsvärmen. Och jag har också flera andra som gäller mänskliga rättigheter brättås. Fler av dem går att ladda ner helt kostnadsfritt också på min hemsida.

Sofia StigendalSuperbra. Då lämnar vi med det. Har du frågor och funderingar du som lyssnar eller tips på någon annan som jag borde prata med, eller vad jag och Hanna borde prata om exakt i nästa avsnitt. Så hör av dig. Till det. Du har lyssnat på papperskriget, podden som vill göra funkeslivet till en van fråga. Om det här avsnittet gav dig något, en tanke, en känsla att hjälp fler att få samma sak. Dela avsnittet med någon i din närhet.

Sofia StigendalVill du att jag ska ta upp just din fråga eller har en gäst som du tycker att jag borde prata med, så hör av dig. Förändring gör man tillsammans. Jag hoppas att jag har dig med mig.

Open the transcript file

Hosts and Guests

Nobody is credited on this episode yet.

Credit the people on this episode

Be the first to rate this episode

More episodes

All episodes
  1. 24. Jessica Roos Rahmquist - När ditt barn vill flytta hemifrån men du inte vågar lita på samhället

    Nov 19, 20261 hr 12 minAudio

    Hur släpper man taget om sitt vuxna barn när man inte litar på att samhället tar emot? Jessica Roos är mamma till 22-åriga Hedvig, som har Downs syndrom. Hedvig pratar allt mer om ett eget vuxenliv - men för Jessica...

    Credit the people on this episode

  2. 23. Annika Taesler - Jag behöver ingen normat som för min talan

    Nov 5, 20261 hr 4 minAudio

    Veckans gäst är Annika Taesler: journalist, författare och samhällsdebattör som sedan 23 år lever med en ryggmärgsskada och personlig assistans dygnet runt. I det här avsnittet pratar vi om hur som ens...

    Credit the people on this episode

  3. 22. Linnéa H. Christenson - "Varning: engagerad förälder" - stämpeln som följer dig genom vården

    Oct 22, 20261 hr 17 minAudio

    En varningstriangel och orden ”engagerad förälder”. Det var vad Linnéa Christenson såg i vårdens system när hennes son Vilgot bara var några veckor gammal. Tio år och 52 operationer senare har hon många skäl att...

    Credit the people on this episode

  4. 21. Natalie Eneke - "Som funkismamma är du ständigt jagad men du jagar också ständigt"

    Oct 8, 20261 hr 7 minAudio

    Vem håller ihop vården när ingen av de 40+ kontakterna har ansvar för helheten? Natalie Eneke är mamma till Elton, som har en omfattande funktionsnedsättning och har levt med vård, habilitering, hjälpmedel och...

    Credit the people on this episode

  5. 20. Anna Bergholtz - Jag kan jobba, om samhället låter mig

    Sep 24, 20261 hr 10 minAudio

    Vad händer när du har kompetensen, viljan och uppdragen men systemen runt omkring gör det svårt att faktiskt kunna arbeta? Anna Bergholtz är journalist, moderator och egenföretagare och driver konsultbolaget Unique...

    Credit the people on this episode